Känn ingen sorg - rätt in i hjärtat

Igår såg jag Känn ingen sorg och blev alldeles bedårad. Den tog sig förbi alla möjliga hinder som kan stå i vägen för verkligt gillande. Den gick hela vägen in i hjärtat.

Filmen har byggt en värld utifrån Håkan Hellströms musik och även om jag inte är särskilt inlyssnad på den så upptäcker jag hur välbekanta tonerna ändå är för mig. Och de gör sig så bra i denna berättelse om vänskap, kärlek, svek och sorg.

Adam Lundgren som gör Pål är ibland en Stig-Helmer i sin framtoning, men mest av allt en fantastisk gestaltning av Hellströms texter, av destruktivitet och av kärlek och inte minst av längtan efter musiken. Det är fint också att se Tomas von Brömssen i rollen som farfar på en bakgård som skulle kunnat vara Albert och Herberts.

I filmen ett mycket kreativt och poetiskt bildberättande för att visa tankar och känslor ofta på sätt som förundrar och tillför extra dimensioner till tittandet. Överraskar gör de sköna oväntade mötena i den Göteborgska sommaren. Och jag njuter stort av det jag ser, full av beundran för Cilla Jackerts idé och manus. Genialt, helt enkelt.