Det fanns en skevhet i deras samhälle. Det var som små revor i ett sidentyg, som växte och blev fler och till slut inte kunde dölja vad som fanns bakom fasaden.
De hemlösa katterna i Homs skriven under pseudonymen Eva Nour var en berörande, stark och sann roman som jag tyckte väldigt mycket om. Av hänsyn till sin kille och hans familj skriver den svenska författaren under fingerat namn. För berättelsen är mest killens, Samis. Vardagen övergår i fasa när den syriska regimen attackerar den egna befolkningen, uppror slås ned och gamla och unga dödas. Mitt i allt detta fotar Sami, dokumenterar det som sker, ser vänner och familj gå förlorade. Det är hemskt, starkt och så fint skrivet.
Stephen Fry gillar jag mycket, särskilt i form av butlern Jeeves, men läst honom har jag inte gjort förrän nu. Flodhästen är en dråplig och ordbitsk historia om den nyligen avskedade teaterkritikern Ted Wallace som lejs av sin guddotter för att ta reda på vad som egentligen pågår hos hennes morbror. Är det verkligen magi i görningen? Hade det inte varit för Fry hade jag kanske tyckt det här var på gränsen till för grovt och sexistiskt - men nu är det ju han som ligger bakom orden och det är en udda, ibland överraskande och rolig historia. Brittiskt så det förslår!
Ett par dagar efter att jag läst ut boken såg jag filmen med Roger Allam (unge Morses äldre kollega) i rollen som Ted Wallace. Riktigt bra och kul se hur väl den följde boktexten.
Nu har jag fått för mig att läsa
1Q84 av Murakami, som jag har ett rätt kluvet förhållande till, vi får ser hur det går...
