Möter litteraturlördagen med förväntan

Jag minns inte när jag senast kände en sådan läsglädje, eller kanske snarare läshunger, som nu. Därför passar det alldeles utmärkt att det i helgen är dags för Stockholm Literature, som jag på förhand är nästan barnsligt förtjust i. Jag som är skeptisk till författarmöten, att se personen bakom skrivdonet, som har en kluven inställning till bokmässans gytter är plötsligt väldigt förväntansfull.

Mötet mellan konst och litteratur lockar mig väldigt mycket, att detta kommer att ske inte i en mässhall utan på ett museum jag mycket gärna besöker. Och så samtalstiden, som tycks bli tillräckligt lång för att de vi kommer för att höra ska kunna utveckla och inveckla tanken.

De författare jag ska möta som publik hyser jag en stor respekt för och jag tänker igenom vad jag läst av dem och på vad deras texter gett mig, vilka berättelser de bjudit på och hur de på sina olika vis format varsin liten del av den jag är just nu genom de avtryck, intryck de gjort i, på mig.

Jag tänker på Adichies En halv gul sol som är en oförglömligt stark läsupplevelse, den följdes upp med Lila hibiskus. Och så tänker jag på Lindström vars nästan hemliga men stillsamma och vackra texter - Dager i stillhetens historie och  Saknade - gjorde mig till en engagerad och berörd läsare. Sen tänker jag lite grann på Teju Cole som är en helt ny men mycket spännande bekantskap genom flanerande Öppen stad. Och så tänker jag mycket på Jan Kjaerstad som utmanar berättarkonsten genom sina prismor till romaner, kanske mest framträdande i Jan Wergeland-trilogin inledd med Förföraren. Jag blev ordentligt förförd och läste mer av författaren, Kungen av Europa och Normans område.

Den sistnämnda är anledningen till att jag just precis nu läser Margaret Atwoods Oraklet, som omnämns av den litteraturbesatte huvudpersonen Norman. Men snart är Atwood-boken slut och idag lade jag beslag på Lola uppochner skriven av Monika Fagerholm, som är Kjaerstads samtalspartner på litteraturkalaset. Av henne har jag tidigare bara läst Diva som jag, om jag minns rätt, hade en del svårigheter med.

Så nu gör jag som när jag för en så där 20 år sedan, i den bästa slukaråldern, kom hem från skolan - tar en limpmacka och en kopp te (som nog då var en mugg söt O'boy) och går in på rummet och läser.