Saturnus tecken - på visit i 1600-talet

Åsynen av gäddlever äcklar honom; ostron, orrtuppspastej, kaprissoppa, ängssyra och körvel. Han tänker på Tidö, på hur det förr legat timmerhus här, med gräs på taken precis som hos allmogens. Ett enklare liv. Han kan ibland längta efter det.

Han som längtar i det här stycket, som får i alla fall mig att tänka på Historieätarna, är Axel Oxenstierna. Han var kanslern som under 1600-talet kom att få så stort inflytande över nationen Sveriges uppbyggnad. Oxenstierna är den vuxne, den intellektuelle tänkaren, i kontrast till sin  krigsglada, impulsstyrda kung - Gustav II Adolf.

Ulrika Kärnborg ägnar sig i Saturnus tecken åt Oxenstierna och hovet han verkade i men hon skriver också kvinnornas historia. Främst av dem är drottning Maria Eleonora, som förs från Brandenburg till Stockholm, till borgen som i hennes ögon är helt underutvecklad, till ett liv med den svenska kungen. Hon är en kvinna med stark vilja som hyser en varm äkta kärlek till sin man och hon skulle helst vilja vara i hans närhet även på slagfältet. Men här skildras också Oxenstiernas hustru Anna och hennes liv vid sidan av sin mycket upptagne och påpassade make. Barnen finns här också - både de som klarat sig och de som inte kunnat stå emot de många sjukdomarna.

Det här är en tid av krig men Kärnborg skildrar relationer och maktspel vid sidan av stridandet men också framförallt Oxenstiernas och Maria Eleonoras inre tankevärldar. Medan liksom i förbifarten tecknas liv som bränner fast på näthinnan. Jag tänker en hel del på Hilary Mantels Wolf Hall när jag läser, tänker att de båda romanerna delar närheten och den språkliga troheten till tiden som skildras. Det här är en riktigt läsvärd, levande skildring av ett Sverige på krigsstigen - och inte minst av människorna i och omkring landets styrande centrum.

Som bonusmaterial till boken ser jag just Historieätarnas avsnitt om stormaktstiden. Och så promenerar jag till jobbet med ett par passande avsnitt av Vetenskapsradion historia.