Åh, Jenny.
Jenny är den första bok jag läst av Sigrid Undset
som tilldelades Nobelpriset 1928. Romanen som kom 1911 handlar om just Jenny
som verkar som konstnär i Rom, hon umgås med andra skandinaver och söker leva
ett friare liv utan andra krav än de egna. Så möter hon Helge Gram, en osäker,
ung man nyss nedrest från Norge och de två inleder ett förhållande – för Jenny
längtar även om sin självständighet efter kärlek. De två planerar att gifta sig
och de reser tillbaka till Norge. Men de känslor som svallat mellan dem i den
italienska värmen svalnar i den nordiska kylan, i alla fall Jennys. En
bidragande orsak till det är mötet med Helges mamma, en riktigt hemsk tant som
förpestat både sin sons och makes tillvaro genom åren. Kanske inte var det inte
Helge hon var kär i, utan i kärleken? Det visar sig också att hon har mycket
mer gemensamt med Helges konstintresserade far.
Det är något slags grundhandling i denna
historia, som starkt grep tag om mig och som innehåller så mycket mer. Jenny
våndas med sig själv och sina känslor, försöker förstå hur hon vill leva sitt
liv och varför. Hur välja rätt väg för sig själv? Hur välja rätt väg utan att
såra någon annan? Mänskliga frågor. Jag tänker en hel del på t ex Cora
Sandels böcker om Alberte när jag läser, problematik och tematik påminner om
varandra men här är nog tätare skrivet och mer ångestladdat.
Berättelsen är dramatisk, känslosam och äkta.
Men det är en skildring som gör ont att läsa, och redan när jag ögnar igenom
Ebba Witt-Brattströms förord innan jag läser förstår jag att det inte kommer
att gå Jenny väl. Inte på något sätt.
Att jag äntligen fick Jenny läst är tack vare fina
rekommendationer från läsande vänner. Tack för det!
Jag har längtat efter att du skulle läsa JENNY. Jag ville dela upplevelsen med dig.
SvaraRaderaTack Lena för läsupplevelsen som jag gärna delar med dig! Det finns så mycket att säga om romanen, men jag har lite svårt att finna orden till det. Jenny grep verkligen tag och romanen och livsödet var så mycket mörkare än jag föreställt mig. Så fint skildrat Jennys inre kamp, livskonflikten.
RaderaVet du, din beskrivelse av boken er heeeelt i tråd med Undsets skrivemåte! Dette kunne ha vært hennes egen omtale av boken. Så glad for at du likte den - Jenny er helt fantastisk!
SvaraRaderaMen åh, tack! Vilken stark läsupplevelse det här var, vägen Jenny valde...
RaderaJaa, visst är Jenny en uppslukande, smärtsam läsupplevelse. En favorit hos mig också.
SvaraRaderaSå roligt att få lästips på en ny Undset. Kristin Lawransdotter är annars romanen jag återkommer till och läser om, och om igen. För varje årtionde jag läst om finner jag en ny aspekt av deras kärlekssaga.
SvaraRaderaJenny är faktiskt det första jag läst av Undset! Har den stora Kristin Lavransdotter kvar, ser nu fram emot den ännu mer..
Radera