Från Blekingegatan till Beverly Hills

Nu har jag äntligen läst den! Lena Einhorns roman om Greta Garbo - Blekingegatan 32.

Einhorn följer Garbos väg från det fattiga hemmet på Söder till den glassiga filmvärlden i Amerika. Vägen dit går via PUB:s hattavdelning och Dramatens elevskola. Garbo tar för sig av världen, dejtar äldre män och roar sig gott. Men det är på elevskolan hon finner kärleken, i Mimi Pollak. Förstås möter läsaren också andra teatervänner och framför allt Moje eller Mauritz Stiller som kom att stå Garbo nära. Men relationen till Mimi är den viktigaste och varmaste - och sorgligaste. Vad hände egentligen med den? 

Det här är en fin roman att läsa. Jag tycker Garbo skildras ömsint och med god blick för och insikt i människans olika sidor såväl, de introverta och extroverta. Jag har inte tidigare haft så bra koll på Garbo utöver den mediala bilden om den skygga nästan-divan. Här ges på ett respektfullt sätt en djupare bild av skådespelerskan, utan att det blir spekulativt. En del saker låter Einhorn bara anas i texten, en del googlar jag för att få veta vilka de olika människorna omkring henne var, jag ligger steget före i vad som händer hennes familjen, hennes syskon. Läsningen väcker intresset för det strikt biografiska.

Det finns många spår i den här romanen som är intressanta att ta del av - bilden av teater- och filmvärlden, kärleken, miljökrockarna och det att lämna sitt ursprung och så är det en bra Stockholmsskildring. Precis som Siri så är det här en mycket lyckad roman om en alldeles riktig människa.