Under ett möte med en stiftelse som ska utse en författare till mottagare av en stor summa pengar påträffas en av styrelsemedlemmarna, en specialist på Karen Blixen, död. Det är starten på en historia som tar flera vindlande vägar, och som också lite obeslutsamt följer flera olika personer mot lösningen. Helena är bara en av de som intresserar sig för händelserna. Hon är själv så insyltad att jag tänker hon kanske t o m är The Killer.
Författaren sätter Skövde på kartan med sin roman, men eftersom jag aldrig varit där bildar gator och torg ändå en fiktiv miljö. När jag läser tänker jag att det är ungefär så här det skulle gå om jag gav mig på att skriva skönlitteratur - det skulle bli beskrivande och refererande. Visst har Appelqvist fått till en sådär lagom spännande historia men den är också platt, stum. Jag vet inte riktigt hur jag själv skulle agera och reagera om jag plötsligt befann mig i Helenas m fl situation men det är påfallande tydligt att de agerar som om de vore med i en deckare, vilket det ju i och för sig också är.
Trots invändningar - jag läste ut boken och den gav mig stor lust att snöa i på Karen Blixen. Ett lustigt sammanträffande i påskläsningen är att landshövdingar har varit inblandade på ett eller annat sätt. Senast i Palatsmordet.
Det har varit lite så i hennes tidigare böcker också. Att det blir lite... Platt är det bästa ordet att beskriva det. :-)
SvaraRaderaAha, undrar vad någon annan författare gjort med samma historia..
Radera