Mello för en bokmal 2015

Det är snart dags för årets upplaga av Romanpriset i Sveriges Radio P1 där en lyssnarjury resonerar sig fram till en värdig pristagare. I senaste laget har jag insett att jag vill göra som för ett par år sedan då jag läste inte alla, men de flesta av de nominerade böckerna och lyssnade på diskussionerna. Det var givande att ta del av juryns tankar om det lästa och, det ska jag inte sticka under stol med, roligt att utifrån samtalen försöka lista ut vilken roman de skulle välja som vinnare (jag hade rätt!). 

Det här är årets startfält (som för övrigt inte har någon likhet med de som nominerades till Augustpriset vilket inte är så konstigt. I en kommentar till mitt inlägg citerar Kurt (stort tack för det!) hur nomineringsförfarandet går till: "En ny roman av en av våra tidigare pristagare kan inte komma i fråga för nominering förrän efter fem år. Årets Augustprisvinnare är också utanför nomineringslistan."):

Den andra kvinnan av Therese Bohman

Psykodrama av Magnus Dahlström

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

Timme Noll av Lotta Lundberg

Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson

Twist av Klas Östergren

Jag skriver om och länkar hit allteftersom jag läser, så många som jag hinner och har lust med.

Och här är juryn vars samtal ska få förgylla mina promenader till och från jobbet med start den 2 mars.

Let the show begin!

11 rue Simon-Crubbellier

på den adressen kommer jag att vistas den närmaste tiden - det är där Georges Perecs roman Livet en bruksanvisning utspelar sig. Boken är ett exempel på en sådan där outläst sak som Lyran frågar efter i veckans tematrio. Ambitionen är att den inte längre ska vara det - outläst. Fast det är med viss bävan jag inleder läsningen på nytt.

Ett par andra sådana där oavslutade böcker är Dostojevskijs Bröderna Karamazov och första delen av Mircea Cărtărescu självbiografiskt präglade trilogi. Det dumma är att alla tre är romaner jag verkligen verkligen vill läsa. Men av någon anledning har de kommit in vid fel tidpunkt.

Om det verkar avslaget här ett tag beror det på att jag är fast på nr 11 i Perecs universum. Jag hoppas att jag gör det - fastnar.

Tematrio - Utomämnes

Denna vecka manar Lyran fram egot inom mig, uppdraget är att

Berätta tre saker om er själva. Kanske har ni lust att prata om er familj, om era intressen eller om era arbeten. Välj fritt!

Jag väljer att berätta om tre saker jag gjort som förvånat mig och som känts omöjliga för så där 5 år sedan:

- Blyga jag har spontantalat på (2) bröllopsmiddagar (och lärt mig att älska mikrofoner).

- Jag har varit chef på ett filialbibliotek för att sedan kliva ned från karriärstegen och söka (och få) det som jag tycker är det roligaste bibliotekariejobbet i Gävle.

- Jag fann kärleken och gifte mig med mannen som är min allra vackraste och bästa bok.

Tematrio Norge/Sverige

Veckans uppdrag från Lyran är att:

Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare. Eftersom jag är svenska blir det norska böcker och bra sådana finns det gott om... Men en trio ska det bli:

Erlend Loe - Naiv Super
Detta är en bok som jag ofta tänker på fast det är länge sedan jag läste den. Har den hemma i hyllan, bläddrar i den någon gång ibland. 25-års krisande kille köper bultbräda och försöker komma till rätta med livet. Vad är viktigt, vad är värt något? Listor skrivs. Det är allvar och humor i en helt perfekt blandning.

Frode Grytten - Sommaren är inte att lita på
Detta var en av förra årets stora överraskningar för mig och jag sammanfattar min anteckningar med orden "Han är så bra, Grytten. Genomlysande och tankeväckande och underhållande."

Trude Marstein - Göra gott
När jag i slutet av året för mig själv summerar årets läsning tror jag denna kommer att vara en av de största upplevelserna. Drygt 100 personer är berättare, perspektivet växlar hela tiden. Upplägget är imopnerande, de olika historierna gripande. Här har jag skrivit om den, en text som avslutades med orden "Jag läste med stor beundran och förtjusning som i ett rus med andan i halsen. Det var svårt att lägga romanen åt sidan."

Heja Norge!

Senare:Hm. Med tanke på hur drabbande min tittning på Hedda Gabler var igår förvånas jag över att Ibsen inte hamnade i trion.

Idag hade jag planerat (!) för en bloggfri dag

men jag låter spontaniteten flöda och är med i Bokmanias utmaning - om litteratur och författare som har med mitt födelseår att göra. Så här skriver Bokmania:

Vilka spår lämnade mitt födelseår i litteraturen? Vilka böcker kom ut för första gången det året? Vilka författare föddes och vilka dog? Vem fick Nobelpriset?

1975 är mitt födelseår, då såg det ut ungefär så här i litteraturens värld:

Författare födda 1975:

Författaren till bl a Vita tänker Zadie Smith samt Ida Börjel och Anna Hallberg, båda poeter, är årsbarn med mig. Det är även Markus Zusak (fast när jag läste om hans framgångsbok tänkte jag "vilken ung författare" men så unga är vi ju inte längre, varken han eller jag.)

Författare döda 1975:

P G Wodhouse, författare till romanerna om Jeeves & Wooster vars böcker jag avnjuter i tv-format, avled på alla hjärtans dag. Per Wahlöö gick bort i midsommartid, den 22 juni.

Priser utdelade 1975:

Man Booker Prize tilldelades Ruth Prawer Jhabvala för romanen Heat and Dust.

Den italienske författaren Eugenio Montale mottog Nobelpriset i litteratur ”för hans särpräglade diktning som med stor konstnärlig känslighet tolkat humana värden i tecknet av en illusionsfri livssyn” Det året satt för övrigt 1974 års pristagare i Svenska Akademien - Harry Martinson och Eyvind Johnson.

Några böcker utgivna 1975:

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen

Guddöttrarna av Göran Tunström

En värk att anpassa av Sonja Åkesson

På svenska kom:
Carrie av Stephen King

Övrigt:

Gökboet dominerade Oscarsgalan och på TV började Vilse i pannkakan samt Kalles klätterträd visas.

Tematrio - hembygd

Veckans uppdrag hos Lyran är att

Berätta om 3 böcker/texter av författare från din hemtrakt eller om romaner som utspelar sig i din hemstad!

Gävle alltså. Eller Gästrikland kanske. Här är jag född och hit har jag återvänt. Mina rötter finns i min hemstad. Så är det ju. Ofta längtar jag bort och gör kortare resor, alltid kommer jag tillbaka. När jag började studera i Borås 1999 hade Gävle precis råkat ut för ett riktigt elände, staden blev under någon vecka helt avstängd p g a snö. Och tur var kanske det för annars hade nog ingen av mina nya bekantskaper nere i Västergötland kunnat placera min hembygd. För det tycks vara så att Gästrikland för en ganska anonym tillvaro, med gränsen mot så mycket mer profilerade landskap som Dalarna och Hälsingland. Fast vi har förstås en bock varje jul. Några författare finns det så klart även i mina trakter, jag har valt ut tre kvinnliga sådana:

• Helene Rådberg. Poet, född i Sandviken nu bosatt i Gävle. Hennes fjärde diktsamling Det gula rummets små terapistycken utkom 2008. Förutom att vara författare håller Helene i skrivarkurser, bl a på Västerbergs folkhögskola. Hon har också, vilket jag tycker är rätt häftigt, skrivit text till oratoriet “Sancta Birgitta” som uruppfördes i Nidarosdomen, Trondheim, den 7 augusti 2008. I höstas hörde jag ett initierat och klokt offentligt samtal (jag tjuvlyssnade inte!!) om litteratur mellan Helene och
  
• Anna Jörgensdotter. Författare och musiker bosatt i Kungsgården, Sandvikens kommun. Anna debuterade 2002 med Pappa Pralin, i höst kommer nya romanen Bergets döttrar.


• Charlotta Cederlöf. Författare vars röst jag vaknar till nästan varje morgon eftersom hon pratar i Radio Gävleborg. Charlotta debuterade som poet 1994 med diktsamlingen Tusen år och två minuter. Ett svunnet 80-tals Gävle passerar i första kapitlen i Hello love (1999).

Gator
med underliga namn
Lugna gatan
Framgången
eller Lillstigen

Gina namn på gatorna
särskilt i stora
grå
tunga områden
som ser ut som fabriker
där husen är så stora
att det inte existerar några årstider

Dör fasaderna skymmer
både himmel och helvete

(Cederlöf, 1994)

Tre författare. Tre poeter. Tre som återvänt till Gästrikland.

Hjälp med citat!

När jag läser Ensamhetens vin kommer jag att tänka på ett citat som är något slags inledande ord till en annan roman jag läst. Jag tror först att det är till någon del i Cora Sandels Alberte-trilogi men när jag tittar efter där finner jag det inte (om jag nu inte letat dåligt).

Det är en vers ur en dikt av Björnstjerne Björnson - hittar den äntligen på nätet. Ur dikten OVER DE HØJE FJÆLDE orden

Ud, vil jeg! ud! - o, så langt, langt, langt
over de høje fjælde!

men vilken är romanen de inleder?

Hjälp önskas!

Jag har inte sovit ordentligt på flera nätter. Hjärnan går i spinn när den, som jag läser i morgontidningen till frukost, borde rensa ut och sopa bort gamla kopplingar. Efter jobbet idag vill jag lägga mig i soffan med en bok och, om jag inte somnar innan, läsa något riktigt riktigt bra.

Du som råkar läsa den här bloggen vet jag har haft läsflyt under årets första del. Den har avtagit.
Hjälp mig snälla, hitta något bra som passar ovan beskrivna tillstånd. En bok som gör att jag lätt lämnar jobbet för tidigt.

Tack kära vänner för ert engagemang! Vad många bra tips Hermia fått - de flesta olästa men absolut intressanta! Att ofta ge tips till andra, på jobbet, gör mitt behov av personligt anpassad input stort - ni känner min lässmak men har också hittat sådant som utmanar den lite!

Dock hade jag lämnat jobbet (och alltså min boksamling) innan jag tog del av era tips. Samma fråga ställde jag till en kollega - hem kom jag, efter hennes försorg, med Sonetjka av Ulitskaja och Mörka alléer av Bunin. Halva första är utläst, mer om den senare...

Tematrio - Jerusalem/mellanöstern

Lyran ger uppdraget:

Berätta om tre romaner som har någon koppling till Jerusalem och/eller Mellanöstern!

Det borde ju vara tämligen enkelt. Eller?

En favorit jag inte kan undgå att nämna är faktiskt Selma Lagerlöfs Jerusalem om bönderna från Nås som följer kallelsen och reser till den heliga staden.

För några år sedan läste jag Flickan i underjorden av David Grossman. En flicka är utsänd för att rädda sin bror från den undre världen. Utsatta svikna barn i en roman jag minns som stark och mycket bra. Israel är skådeplatsen.

Den tredje blir jag påmind om när jag läser vad Ann på It's Read skriver om och eftersom detta närporträtt av en kvinnlig självmordsbombare grep mig får den vara med även här. Alltså; Efter attentatet av Yasmina Khadra vars Sirenerna i Bagdad står på någon slags läslista.

Tematrio - Nobelpriset

Lyran startar Tematrio med frågan:

Vilka är dina tre favoritböcker skrivna av författare som erhållit Nobelpriset?

Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez (pristagare 1982)
Boken var kurslitteratur på Högskolan i Falun för så där 100 år sedan. Minns lyxen att få ligga hemma i sängen och bara läsa denna fantastiska roman. Minns vindlingarna i krönikan, hur personer och namn avlöser varandra. Minns blommorna som faller från himlen. Innan dess var Isabelle Allende magisk realism för mig, så inte längre. Fortfarande är detta en av de allra bästa böcker jag läst.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (pristagare 1909)

Denna skröna läste jag för andra gången under samma period som ovanstående lästes. Jag fullständigt älskar berättelsen och språket och förstås berättelserna i berättelsen. Oemotståndligt mästerverk.

De blåaste ögonen av Toni Morrison (pristagare 1993)

Det första men inte sista jag läst av Morrison och en av förra årets bästa böcker. Så här avslutade jag mitt bloggande om den: Morrison berättar elegant kvillrande med exakthet om att vara svart i ett vitt land, om att vara fattig och utstött, längst ned i alla hierarkier. Det handlar om barnets utsatthet i ett samhälle med frustrerade vuxna. Författaren skriver på ett sätt som gör att jag tycker mig förstå precis hur personerna känner, jag känner deras skam, deras underlägsenhet. Och det gör ont.

Bokmania påminner om

att ett visst orange* kuvert är på ingående. Hon inspireras till att samla sina orange böcker i ett fint kollage och uppmuntrar till uppvisning av vad som finns i våra hyllor av den färgen. Dessa är några av de mina.

Deras innehåll är betydligt mer stimulerande än det i det årliga kuvertet.

Från botten till toppen:

Vad gör alla superokända människor hela dagarna?

Diva

Hundra år av ensamhet

Baltsar och Blimunda

Hemlös

Orange* är ett konstigt ord som inte låter sig böjas hur lätt som helst. Starkt och fint.

Enkäter kommer aldrig

över min bloggs tröskel. Fast: Varför inte? Ett undantag således med en enkät jag hittar hos Lyran, från Bokhora ursprungligen.

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Jag köper sällan inbundet men när jag gör det är det mest fackböcker, trots att jag allra mest läser skönlitteratur. Owe Wikströms böcker som inleds med Till långsamhetens lov har jag köpt i takt med att de givits ut.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Sara Lidman som jag hade för avsikt att skriva c-uppsats om. Jag har nog annars inte fler än två böcker av olika författare. Lånar mer än köper.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
En kollega tipsade om Förhäxad av Foucault ett tips jag snabbt tog till mig eftersom det är en pålitlig tipsare. Innan dess läste jag En bortglömd petunia av Björg Vik som jag hittade till genom tips från bloggläsaren Lena K E. Flera av de bloggar jag läser förser mig ständigt med nya tips. Ibland tar jag dem till mig, ibland inte... Kulturdelen, Jenny B, har t ex fått mig att med glädje läsa Martha av Doris Lessing.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
I 1-års present gav jag i söndags bort Vem är söt? och Astons stenar (en bok den lille får växa i). Senast jag fick en bok måste ha varit i november då Birgitta Wallin, som föreläste på mitt bibliotek, generöst gav mig Människosaker utgiven av Karavan. Hon fick i sin tur Röster i Gästrikland, om jag minns rätt.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Ja, Sammankomsten, Alla själar, Kunzelmann & Kunzelmann, Kvinnan i Jerusalem - två av dem har jag fått tips om via bloggar jag läser, Lyran och La Bibliofille.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Simtag av Jessica Berglund

Utmaning: Hur bygger ni upp er boksamling?

Amoroso utmanar oss bloggare med två frågor:

* Vad består er boksamling av och hur fungerar det att kompromissa ?
* Finns det någon strategi i hur ni bygger upp er boksamling och har den ändrats utmed åren?

Mitt försök att anta utmaningen ser ut så här:

Efter att under kanske två års tid frekvent läst bokbloggar har jag fått en känsla av att min egen, fysiska, boksamling är ganska liten. Jag köper sällan böcker. När jag tittar på min del av bokhyllan (den andra tillhör maken) ser jag att den domineras av pocketböcker, en del införskaffade för många år sedan, en del på senare tid. När jag köper böcker är det främst inför resor eller semestrar, därav pocket. De inbundna böcker jag köper är mest facklitteratur - men det händer inte ofta. Anledningen till att jag inte köper böcker är att jag egentligen helst lånar på biblioteket. Jag har inget direkt behov av att äga många böcker. Jag kan dock ibland frestas köpa sådant jag lånat och läst på för att ha i egen ägo bara för att de var så fina, så bra. Men då jag inte är någon vidare omläsare så står jag emot. Eftersom jag inte så ofta inhandlar böcker kompromissar jag inte, bokinköpen innebär ingen ekonomisk belastning. Maken däremot köper böcker inom de mest skilda ämnen. Jag har svårt att säga vad min boksamling säger om mig som person men makens samling speglar definitivt hans personlighet; en människa med många intressen och ett öppet sinne.

En del av de böcker jag äger är olika sorters klassiker, som Bröderna Karamazov och Alberte-trilogin. Den litteatur jag köper är sådan jag är absolut övertygad om att jag kommer att tycka om, att få ut något av. Jag försöker vara en strikt finsmakare. Mitt urval innebär förstås en stor osäkerhet - för jag vet ju egentligen inte om det jag köper kommer att falla mig i smaken. Böcker i väntan på läsning, som är valda enligt ovan nämnda princip, är t ex Middlesex och En berättelse om kärlek och mörker. Men ibland chansar jag förstås, kanske för att snabbt kunna läsa något omtalat eller för att jag lockas av topplistor, och köper böcker jag sedan inte alls blir särskilt förtjust i - de stör resten av samlingen. Några böcker jag tycker extra mycket om kommer från min mormor och morfar. En del av deras titlar har jag införlivat i min egen hylla. Förutom en del facklitteratur som handlar om religion, yoga och förstås kurslitteratur efter flera års studier finns en samling konst- och resehandböcker som jag delar med maken. Konstböckerna får hyllan att bågna, tyngre litteratur får man leta efter.

Ibland tänker jag att jag ska rensa ur min boksamling. Bara spara det jag verkligen tycker om. Låta resten åka ut på Book-crossing. Men något skulle gå förlorat - min egen läshistoria.

Nämen

det trodde jag inte om mig. En hattifnatt?!?

	Hvem er du i Mummidalen?
	Mitt resultat: Hattifnatt Du er Hattifnatt! Du er merkelig du!
	Ta denne quizen på Start.no

Dessutom är jag sambo med muminpappan. Livet är fullt av överraskningar.

Klurigt test dock som jag hittade bl a här.

Jag ska inte anta

utmaningen tänkte jag när jag såg den hos Malin, inte fastna, bli beroende. Men den har gnagt i bakhuvudet i flera dagar.

Författare och bok från a till ö, bokstaven W inleder.

Jag har läst endast en roman av Jaques Werup, Den ofullbordade himlen, om den första svenska kvinnliga piloten Elsa Andersson. Dessutom fint porträtterad av Amanda Ooms i filmen Så vit som en snö.

Titel var svårare men en roman jag gillade heter ju faktiskt på engelska Water for Elephants. Den svenska titeln är betydligt längre; Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow. Författad av Sara Gruen.

Veckans Bokfemma - svensk samtidsroman

Veckans utmaning i Malins Bokfemma är alltså att nämna fem svenska samtidsromaner. Inte så svårt tänker jag men inte heller lätt märker jag efter ett tag. Till Bokfemman hör dessutom ett antal kriterier för samtidsromanen att uppfylla, hämtade från den romantävling som bl a Forum förlag utlyste:

Romanens handling ska utspelas i Sverige under ett år i början av 2000-talet
Persongalleriet ska spänna över flera generationer
Det ska inte vara en deckare
Det ska förekomma en kärlekshistoria – gärna en okonventionell sådan
Minst ett av de tio budorden ska överträdas

Mina val är:

Still av Hassan Loo Sattarvandi
Denna roman läser jag just nu och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar den eller inte. I början hade jag vissa lästekniska problem - inga punkter används för att avsluta meningar ej heller tankstreck. Innehållet är rått men jag känner för de här unga männen som stannat någonstans på vägen genom livet. Här finns inga generationer att tala om, det är Nemo, Foggy m fl som styr världen. Det är förort, droger och rätt in i nuet.

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari
En bok jag och några kollegor har ett alldeles speciellt förhållande till (eller hur?). Kultur- och generationsmöten ur många perspektiv, där det tragiska blir komiskt. Skrivet av en mycket cool författare.

Montecore av Jonas Hassen Kehmiri
Skön sommarläsning på stranden blev det av den här boken som jag tyckte ännu bättre om än Ett öga rött. Författarens namne, Jonas, får brev från än vän till sin far. Vännen vill att Jonas ska skriva en bok om fadern. Förutom att breven som Jonas får har förslag om hur boken ska utformas är de skrivna på en väldigt kreativ svenska.

Snabba Cash av Jens Lapidus
Min personlige bankrådgivare gav mig boken som tack för att jag lät honom ta hand om mina pengar. Jag vet inte om jag ska tolka in något bankens val av bok. Men kanske är det säkrare att satsa sina pengar i hederliga fonder än att sälja droger på krogen. Jag läste inte Lapidus bok som en deckare utan just som en samtidsroman, som en skildring av tidsandan i en del av Sverige.

De skamlösa av Sisela Lindblom
Jag blev inte alldeles begistrad av Lindbloms roman men tycker ändå den säger något om vårt kommersialiserade och förytligade samhälle. En samtidsroman som liksom Lapidus skildrar ett litet hörn av världen.

Hur förhåller sig då dessa böcker till kriterierna?

Handlingen är i alla fall förlagd i Sverige och äger rum under en begränsad tidsperiod. En eller två generationer bakåt eller framåt finns i alla fall representerade, förutom i Still då. Men vad är "okonventionell kärlek" i 2000-talets Sverige? Kärlek finns i alla fall i - Kalla det vad fan du vill, De skamlösa och om jag minns rätt även i Snabba Cash. Budord överträds lite här och där även om jag mer tänker på de sju dödssynderna - det frossas både här och där.

Men är böckerna ovan per definition samtidsromaner? Vad är egentligen en samtidsroman?

Sött söndagsnöje

Hos Klara hittar jag följande uppdrag som även finns på andra håll i bloggsfären.

1. Ta närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 23.
3. Leta upp den femte meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

tryckte upp den, tryckte ned den och stoppade den i bakfickan och Saladin sänkte musiken och sa att någon hade blivit buggad och där nere - mittemot Hagapuben - hade Span flyttat in och ingen går säker längre,

Ur Still av Hassan Loo Sattarvandi

Ni som läst den inser väl problematiken med just den här boken? Den har ju inga meningar som avslutas med . (punkt). I alla fall inte hittills och då har jag läst till sidan 75.

Veckans bokfemma - favortämne/tema

Veckans bokfemma utmanar till att lista böcker på ett favorittema. Favorittema? Har jag ett sån't? Är inte min läsning för splittrad för det? Fast där finns nog ett. Böcker som handlar om tro (och tvivel) Inte jättesvåra och tungsinta böcker utan mer behagliga, fascinerande. Och det får gärna vara en präst med.

I sena tonåren var jag förälskad i Valter. Han springer ut från Sotrkyrkan mitt under sin prästvigning. Förstås inte på riktigt utan i Ma Oftedals roman Älskad som också innehåller en del romance: Och Gud, eller kärleken, letade sig fram genom labyrinter och heliga koder, fram, fram till två människors hjärtan för att stanna. Även om de aldrig skulle få äga varandra, skulle från denna stund kärleken äga deras liv. Och mörkret kan aldrig mer få makt därvid. Smörigt så det förslår men oj vad jag tyckte om den!

I Selma Lagerlöfs roman Jerusalem viger en grupp människor från Nås i Dalarna sina hjärtan åt Gud. Denna färgstarka skildring av människor som väljer trons väg finns i mitt hjärta.

Didrik hör i en predikan orden "Tala herre, din tjänare hör!". Didrik lystrar och talar - han ska frälsa norra Sverige med en "jernbana". Bibelns innehåll och språk är ständigt närvarande i Sara Lidmans berättelse om Västerbotten och dess invånare med Didrik och Anna-Stava i spetsen.

Vad händer när en präst tappar orden? När det blir tyst i predikstolen? Ett sådant dilemma skildrar Kerstin Norborg i Min faders hus som jag minns som en liten fin roman.

Hm, måste fundera lite. Återkommer kanske med en till.

Veckans bokfemma - sorg

Sorg är temat för veckans bokfemma. Sorglig är också utmaningens stundande avslutning. Det här med sorg var inte lätt. Kanske väjer jag för skickligt undan alltför sorgliga skildringar? Vill väl inte bli så drabbad. Men här är de nu - fem snabba sorgliga:

Janne min vän av Peter Pohl
Vemodet vilar över denna fina ungdomsbok som läses lika väl av den vuxna.

Dansa på min grav av Aidan Chambers
Stark ungdomsroman av läsfrämjarhjälten.

Är det någon där? av Marian Keyes
Den senaste bok jag läste på temat verkligt uttalad sorg. Keyes överraskade med sitt humoristiskt uppblandade allvar.

Berlinerpopplarna av Anne Birkefeldt Ragde
Sorg efter förlust av mor. Förlust av trygghet och tro på sanning, kanske. Personerna i boken förs samman genom sorgen som också kan vara en lättnad.

Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson
Även ett marsvin är en familjemedlem, sorgen är stor när han går bort. Fin bilderbok om döden.

Veckans Bokfemma - pjäser

Med ett nät som inte fungerar blir jag så illa tvungen att skriva ned veckans Bokfemma på jobbet. För den är oemotståndlig! Temat är - pjäser.

När jag gick i gymnasiet på 90-talet var jag en trogen besökare av Gävles egen folkteater. Som jag minns det jobbade man mycket med lite annorlunda scenlösningar. En pjäs sattes upp med publik runt om scenen, så en del måste gå över scengolvet för att komma till sin plats. I slutet av föreställningen ursäktade sig två tjejer (eller "brudar" som beskriver dem bättre) med att de hade en buss att passa och gick ÖVER scenen under pjäsens avslutning. Skådespelarna såg minst sagt irriterade ut.

Under studierna i litteraturvetenskap på högskolan i Falun läste vi ganska mycket dramatik. Som en avslutning av delkursen satte vi tillsammans med skolans fantastiske dramapedagog upp scener ur några pjäser. Jag och tre andra tjejer spelade utdrag ur I väntan på Godot. En succéartad kväll för alla inblandade.

En väninnna och jag sammanstrålade i Stockholm för några år sedan för att se något på Dramaten, minns inte vad. Under dagen nås vi av meddelandet att pjäsen är inställd p g a sjukdom. Vi får dock pengarna tillbaka - och fribiljetter till en annan föreställning samma kväll. Pjäsen börjar och avbryts snart av att en av skådisarna ropar "finns det någon läkare i publiken?". "Solveig Ternström kollapsade på scenen" var en av löpsedlarna dagen efter. Någon hel teater blev det inte den gången.

Sommaren 2003 åkte jag till Järvsö och Träteatern för att se folkteaterns uppsättning av Moliéres Äktenskapsskolan. Förutom att få se regissören Peter Oscarsson agera var det också fascinerande med en föreställning som var helt ljussatt med levande ljus.

Det starkaste intryck jag någonsin fått av en pjäs var när jag som 14 eller 15 år såg Kanelbiten av Lars Ahlin som skolteater. Den grep tag i mig så starkt och jag tror eller vill i alla fall gärna tro att den var en stor bidragande orsak till det kulturintresse jag har idag.