Att läsa och det senast lästa

Sverigeaktuella Almudena Grandes intervjuas i bloggen som Norstedts förlag driver. Hon berättar om läsningens betydelse i hennes liv och säger att "När jag läste kunde jag leva fantastiska liv, som var mycket mer spännande och härliga än mitt eget. Jag läste och det hjälpte mig att stå ut med min egen verklighet." Och fortfarande läser hon hellre än skriver, trots författarskapet, och delar samma dröm som jag - att få betalt för att läsa. 

Det är ofta lite svårt tänker jag att sätta ord på vad läsningen egentligen betyder. Det handlar om underhållning, förströelse och en massa nyttoaspekter ja visst men det är inte därför jag läser. För framför allt handlar det om något så mycket större. Och det är där det blir svårt. 

Intresset för litteraturen, romanerna, det skrivna ordet är det är det som jag hållit fast vid allra längst. Det är det mest bestående, mest genuina. Jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle se ut utan dessa intag av ord, av berättelser, av andra liv och vidgade vyer som en annan människa skapat för mig. En dag utan en rad läst är en fattig dag och en dag av ihålighet. Jag bottnar i mig själv - och i böckerna jag läser. 

Under senhösten ser jag fram emot att läsa Så nära livet man kan komma av kritikern James Wood som jag tror kan hjälpa mig att utveckla och fördjupa min läsning. 

Men nu tänker jag lite på vad jag läst och upplevt den senaste veckan:

Genom Emma Clines Flickorna har jag fått uppleva tonåriga Evies möte med flickorna i kollektivet inspirerat av Charles Mansons mordiska sekt. Hon blir både fascinerad av och förälskad i en av de unga kvinnorna och i det hela kollektiva fenomenet styrt av en oförutsägbar Russell, men det är alltså inte han som är lockelsen. På ranchen där kollektivet vistas finns närhet, uppskattning och samhörighet. I nutiden brottas den vuxna Evie fortfarande med minnet av det som hände samtidigt som makabra detaljer sipprar in i berättelsen. Men det är inte morden som begås som är det centrala utan flickskapet, flickskapandet, att testa sitt jag och sina gränser. Riktigt bra tyckte jag om Flickorna, sättet Cline inträngnade skildrar Evie både som tonåring och som äldre, i spåren av det som hände då.

Alma Kirlic tar i En svensk kändis med mig från krigets Bosnien och förlusten av en far till nuets Uppsala och en tjänst som sufflör. Däremellan finns det första mötet med Sverige, gymnasietiden i Karlstad, relationer till olika killar och längtan bort. Tider och platser varvas hela tiden med varandra, tillför varandra mening. När berättaren Alma kommit till Sverige med sin mamma och syskon är hon inte längre en ung kvinna med koll, hon är en flykting och hennes liv delas upp. Det inre livet är rikt, klokt, reflekterande medan det yttre handlar om att inte kunna språket, reda ut missförstådd, att tyda sociala koder och normer, vara "den andra". Och så målas bilden av mötet med svenskheten upp, samtidigt som hierarkier genomskådas. Även om jag inte alltid gillar Alma så är det henne jag som läsare tar parti för, hennes erfarenheter som jag delar under läsningens gång. 

Avi Avraham är kriminalkommissarie i Dror Mishanis deckare Okänt hot, som är en andra fristående del men den första jag läser. Efter ett misslyckande som utredare i den första Utsuddade spår är Avraham på banan igen och tar sig an ett fall med en bombattrapp utanför en förskola i Tel Aviv. Men det visar sig bara vara början på ett fall som snart leder fram till ett helt annat vilket undan för undan utkristalliseras för Avraham och mig. Jag gillar den här kriminalaren som kanske är en israelisk variant av Montalbano men är inte helt nöjd med brottsfallen. Det ena av dem innefattar en mördare vars  beräknande sätt inte riktigt stämmer med hans figur. Men allt som allt är var det en lagom spännande historia att pusta ut tillsammans med efter en lång arbetsvecka.