Samma dag som nyheten om att Tomas Tranströmer gått bort spreds började jag läsa Teju Coles Varje dag är tjuvens dag. Poeten har en särskild betydelse för Cole vilket han bland annat berättade om på Stockholm Literature (2013) och här i texten låter Cole några ord av Tranströmer belysa det Nigeria huvudpersonen återvänt till.
Jag tyckte, som många andra, mycket om Öppen stad och har sett fram emot att läsa den här tidigare utkomna romanen. Här har berättaren åkt tillbaka till barndomslandet Nigeria, till Lagos, från New York. Han lämnade i "onåd" men åren har gått och sår har läkt. Det land han nu återser är både hemma och främmande på samma gång. Med en blick utifrån skildras mötet med landet där korruptionen är en del av livsluften, där människorna inte äger och satt egna ord på sin historia, där pengar växlar ägare för allt eller inget. Cole skildrar ett möte med både ett land och med vänner och släktingar, romanen rymmer flera nivåer av möten och iakttagelser.
Cole berättar sparsmakat, sätter orden med exakthet - det är starkt och vackert förstärkt av författarens egna foton inskjutna i texten. Så klokt, intressant och bra han skriver, Cole - till den här boken vill jag återkomma.
Måste läsas, ligger i min platta och väntar!
SvaraRaderaBra du har den på lut!
RaderaJa, visst var den! Är my förtjust i Cole och ser fram emot mer av honom!
SvaraRadera