Årets påskekrim

Det är rätt så mysigt det här att läsa deckare under påskhelgen, för mig blir det lite av ett avbrott i annan sorts läsning eftersom jag inte är någon vidare krimläsare resten av året. I år var det två tips från olika personer på jobbet som fick mig att välja just de här två böckerna. Den ena av dem utspelar sig i Stockholm, den andra i London - båda är skrivna av författare som annars är mer kända för att de vänder sig till barn och unga.

I Akademimorden mördas ledamöter i Svenska Akademien på löpande band och på ett mycket utstuderat sätt. Claudia Rodriguez på riksmordkommissionen engagerar sig i fallen, stöter sig med sitt rättframma sätt med äldre manliga kollegor - hon är en skön person i den svenska deckarvärlden och jag tycker genast om henne. Morden har kopplingar till Svenska Akademiens innersta och för att lösa de litterära knutarna tar Claudia hjälp av en gammal kärlek - Leo - som har ett antikvariat. Men varför dödas de? Och vem är den svavelosande mördaren?

Jag läser boken snabbt, tycker mycket om Stockholmsskildringen och känner igen tonen och stämningen i det lite mystiska Stockholm från författarens Martin Olcazaks populära barnböcker om Jack. Här finns en lyckad blandning av nutidssnack, historiska vindlingar och en pulshöjande jakt på mördaren. Jag vet inte hur det är i det här fallet - men en deckare kommer ju sällan ensam - och jag skulle gärna läsa mer om Claudia och Leo.

Näst på tur var Gökens rop av Robert Galbraith (mer känd som Harry Potters mamma J K Rowling). En fotomodell har tagit sitt liv genom att hoppa från sin balkong i någon av Londons mer fashionabla delar. Hennes halvbror misstänker dock att hon inte gjort det med vilje utan blivit knuffad, så tar han hjälp av privatdetektiven Cormoran Strike. De båda kommer från helt skilda förhållanden men har ett förflutet och en trasslig bakgrund gemensam. 

Strike är antihjälten - han har lämnat sin fästmö och bor på kontoret saknar bekvämligheter som dusch och kök. Det är tungt, livet. Som tur är får han hjälp av Robin som kommer som en frisk organiserad fläkt från en bemanningsfirman. Hon blir Strikes alltiallo när han tar sig an det oförmodade självmordet. Så tar en pusseldeckare långsamt form, i jämförelse med Akademimorden är den nästan plågsamt oblodig. Jag gillar Strike, Robin och Londonmiljön men tycker det är en ganska omständlig och alltför ordrik historia som berättas. Tänker på Agatha Christies betydligt kortare pusseldeckare - och att den här är ca 150 sidor för lång. Men ändå den brittiska tonen är fin, de omväxlande miljöerna och återblickarna som ger form åt  nuet fungerar bra. En lugn deckare, utan att bli direkt gemytlig, som jag tror man gillar mer, om man inte som jag sitter och väntar på att det ska "hända" något.

Tipsen jag fick gav mig en varierad och lyckad påskekrim-läsning, mycket trevligt! Påsken fortsätter en stund till men jag har gått vidare till andra genrer.