Kristina Kappelins italienska dagbok

Helgen som var började på något sätt i Italien med den Svt-sända dokumentären om Venedig, The Venice Syndrome. Den var intressant och skrämmande för även om staden än så länge står på sina pålar så sjunker den befolkningsmässigt sett. Bostäderna blir för dyra för vanligt folk att bo i, samhällsservice försvinner och det blir en plats för enbart turister eller som en venetianare lakoniskt konstaterar - det blir som ett Disneyland. Att se de gigantiska kryssningsfartygen, som skadar staden, glida tätt förbi är minst sagt bisarrt. För snart fyra år sedan var jag en av turisterna där.

Jag uppfylldes av det magiska ljuset, fascinerades av livet på vattnet och beundrade konst och byggnader. Det som händer där oroar förstås och Venedig finns i mitt hjärta.

Från tv-rutan stegade jag vidare till Rom via Kristina Kappelins Italiensk dagbok som handlar om hennes liv i det motsägelsefulla landet.

Detta är en personligt skriven skildring som berör allt från knepiga möten med italienska myndigheter, journalistisk bevakning, matköp till skola och träff med påven. Jag gillar mycket Kappelins rapporter i tv från landet och jag tyckte om hennes bevakning från årets VM i fotboll med lite udda vinklingar. Och jag tycker om henne som skribent. Kappelin har bott länge i landet och verkar älska det trots alla märkligheter - Italien är som Sverige fast tvärtom. Själv längtar jag alltid dit.


Rom och floden som delar staden är en annan bok som berättar om själva staden. Jag var senast där 2011.