Men jag läser med en slags unken smak i munnen, för jag tycker inte att det här är bra. Jag känner mig lurad in i handlingen som i en deckarfälla där gåtans upplösning utgör målet med läsningen. Denna överlastade och överladdade historia både till innehåll och uppbyggnad lägger jag bakom mig och går vidare.
söndag 25 november 2012
Den förtrogne - lätt läst, lätt glömd
Igår kväll började jag läsa Den förtrogne av Hélène Grémillon och på förmiddagen tog den slut. Den franska debutromanen är uppbyggd kring flera tidsplan där huvudpersonen i 70-talets Paris får brev utan avsändare som handlar om något som hände drygt 30 år tidigare. Breven tas först för att vara manuskript, berättaren är förläggare, men det blir snart tydligt att det är henne själv det handlar om. På ett eller annat sätt. I takt med att breven anländer tillsammans med kondoleanserna efter hennes döda mor, ges nya pusselbitar som sätter myror i huvudet på berättaren. Boken är en riktig bladvändare och jag läser ivrigt vidare om fyra personer tragiska öden som skär genom tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag måste säga att jag också blev rejält besviken på "Den förtrogne"- jag "get" (skånska för iddes) inte ens skriva om den och den har redan hamnat i "glömmeboken".
SvaraRaderaJag var lite tveksam till att ägna tid åt att skriva om den faktiskt. Men så blev det ett inlägg ändå. Blir ibland lite förvånad över dessa storsäljande franska romaner, och besviken över att de inte är mer sofistikerade (men det säger kanske mer om min egen bild av hur jag tror fransmännen är...).
RaderaNu är vi där igen :-) när vi tycker så olika om en bok. Har iv läst samma bok? :-) Jag gillade den och det är precis tvärtom för mig. Jag kan komma på mig med att tänka på scener ur boken fortfarande. Gillade vändningarna också.
SvaraRadera