Ett förbud mot mord

Med Ett förbud mot mord hoppades jag få fortsätta min vistelse i mysiga (och mordiska) Three Pines. Men den här gången har Louise Penny förlagt större delen av handlingen till värdshuset Manoir Bellechasse dit kommissarie Gamache åkt med sin hustru för att fira bröllopsdag.

De delar utrymmet med en familj bestående av ett åldrande föräldrapar och ett gäng syskon som inte verkar tycka det minsta om varandra. Till syskonskaran visar sig också Peter, konstnären i Three Pines, höra. Så klart inträffar ett mystiskt dödsfall när ett av syskonen förolyckas - och Gamache får släppa semesterfriden och lämna sin frus famn för att ta sig an det prövade sällskapet. 

Värdshuset ligger långt från civilisationen och tillsammans med kollegorna inrättar Gamache en mycket analog ledningscentral. Vem är den skyldige? Och vad har format dessa bråkiga, oförskämda familjemedlemmar och vad insinuerar de om Gamaches bakgrund? 

Redan i början av boken blev jag besviken på att inte få återse Three Pines. Samtidigt förstår jag att författaren kan ha haft ett behov av att vidga persongalleriet och skifta miljö. Men utan de andra byborna och fördjupningen i deras liv blir det tyvärr en mer ordinär deckare. Den komiska spänsten fattas också i den här delen, samtidigt som en del dialoger och anspelningar är svåra att hänga med i. Avser författaren att vara fräck eller är det jag som läser in fel saker i det som sägs? Och vad menar hon i så fall egentligen?

I de fyra Penny-deckare jag läst hittills är det lite märkligt nog bara kvinnor som fått sätta livet till. Kanske dyker det upp något manligt mordoffer framöver? Där är påfallande många par som inte har bildat familj i böckerna, vilket varit lite extra intressant eftersom jag, särskilt som yngre, sökt barnfria förebilder. Konstnärsparet Peter och Clara har t ex valt ett liv utan barn, något som tidigare mest tillskrivits Clara. Nu bjuds istället en annan förklaring, nämligen den att man i Peters hemska familj inte varit så lockade av att föra generna vidare. Det enda syskonbarnet är också en lite udda varelse. Istället verkar det vara "de goda", med välordnat liv bildat familj, t ex Gamache. Nåja, det är lätt att övertolka...

Inte heller i de föregående delarna i serien har jag till fullo "köpt" intrigen utan tyckt om dem mest för stämningens skull, för de personligheter som författaren låtit mig lära känna. Här finns tyvärr inte lika mycket att tycka om, så jag hoppas Ett förbud mot mord är en parentes i Pennys universum.