Marina Bellezza - Silvia Avallones nya

Silvia Avallone är i Sverige och imorgon ska jag, tack vare en väninna med omvärldskoll, höra henne på Kulturhuset i Stockholm. Eftersom jag tyckte mycket om Stål och verkligen vill hänga med i samtalet så passade jag under veckan som gick på att läsa hennes nya Marina Bellezza, som fått sin titel från romanens ena huvudperson.

Miljön i romanen är norra Italien, långt ifrån de turiststinna gränderna. Här drömmer de unga om ett annat bättre liv medan de lever en skamfilad tillvaro i post-Berlusconiland. Marina drömmer om en sångkarriär, om att vinna San Remo-festivalen. Hon lever vind för våg men har samtidigt ett tungt bagage att släpa på. Av en slump möter hon Andrea som hon tidigare haft ett stormigt förhållande med. De är så omaka men också så tätt sammanbundna att en relation mellan dem tycks oundviklig. Andrea vill motsatsen till kändisskapet och söker en väg fram i sin farfars spår. Här finns också Elsa - en stilla punkt, ett femte hjul, med egna drömmar. 

Avallone berättar en historia med flera ingångar och där många teman fångas upp. Här är generationsklyftor och föräldrauppgörelser, stad- och landdikotomi, djup och yta, framtid och dåtid, rikt och fattigt - och så kärleken, den omöjliga. Det är en vidare skildring än Stål, här tas svängarna ut lite mer. Bilden som ges av Italien, av Europa, är stark, likaså porträtten av Andrea och Marina och hur de dras till varandra, så plågsamt. Viljan att stanna kvar med någon slags hatkärlek och det att gå vidare, bryta upp - motstridiga känslor och behov.

Avallone lyckas också hålla mig som läser på halster länge, med hintar om sådant som hänt tidigare och som har bäring för romanens nu. Lite väl länge tänker jag för detta är en i min smak något för lång och väl aspektrik roman, jag saknar något av den mer återhållsamma stilen i Stål. Men det är bra, levande skildrat och det är nyttigt för mig som Italienälskare att ta del också av den här bilden av landet. Och det ska bli så intressant att höra Avallone imorgon!