Helgens läsning

Min helgläsningen började redan efter jobbet i torsdags med Candace Bushnells berättelse om Sex and the City-Carrie som ung. Jag tror det här är andra boken om henne och sommaren ska tillbringas i New York. Här lär Carrie känna de Samantha och Miranda och lever ut i New York. Det är en snabbläst, nästan oväntat fräckt rolig historia som passade perfekt ett par högsommarkvällar i maj.

Igår läste jag äntligen Julie Otsukas förstlingsverk När kejsaren var gudomlig om hur delar av USAs japanska befolkning sattes i läger, betraktade som fiender efter attacken mot Pearl Harbor. Otsuka berättar osentimentalt och med en distans som gör att berättelsen i alla fall hos mig verkligen förmår nästla sig in. Flera starka scener målas upp med mycket sparsmakade medel. Det är en historia som verkligen behöver berättas, men som också har likheter med händelser som i tiden är närmare.

I mammas Femina  läste jag om Anna Fredrikssons Augustiresan så efter att ha lånat e-boken började jag läsa under gårdagskvällen - och avslutade den för en liten stund sedan. 

,

Den var med andra ord svår att lägga ifrån sig.... Fyra vänner är på cykelsemester på Österlen, under en vecka ska de hitta tillbaka till varandra. Jenny är i berättelsens centrum och kapitlen växlar mellan hennes historia och cyklandet. Jenny har gjort en intern karriär blivit (mellan)chef över tidiga kollegor. Hon sitter fast mellan en högre chef med höga krav och medarbetare som blir allt mer missnöjda. Som läsare förstår jag att det inte är Jennys fel att det blir som det blir, att hon är en del i ett ondsint spel. Hon blir mobbad från båda håll och hur mycket hon än förbereder sig, ligger steget före eller försöker ställa saker till rätta så är det aldrig nog. Hennes arbetsplats är arbetsplatsen från helvetet och jag tänker mycket på en annan roman, Delphine de Vigans Underjordiska timmar, när jag läser. 

Under semestern med väninnorna sipprar alltmer om Jennys liv och situation ut, hennes man har dessutom nyss avslöjats vara otrogen, men även de andra tre gömmer saker de inte berättat för varandra. Det blir en resa mot större förståelse och försoning. 

Det märks att författaren också skrivit för tv. Det är spännande uppbyggt även om jag tycker hon lyckas som bäst i den hjärtklappande arbetsplatsskildringen. Kvinnorna är 40 år och beskrivs som medelålders. Det är dit jag också snart hör. Det känns typiskt på något sätt att helgläsningen inleddes med unga Carrie i New York för att avslutas på Österlen.