Bror och syster - årets första roman blev en klassiker

Så är årets första lässällskap - Bror och syster (The Mill on the Floss) - slut. Det var en känslomässig berg- och dalbana att färdas genom George Eliots (Mary Ann Evans) roman utgiven 1860. 

Bror och syster är Tom och Maggie Tulliver som läsaren först möter i deras barndom. Det är ett omaka syskonpar, och särskilt Tom har svårt att förstå sig på sin yngre och yvigare syster. Tom är den man investerar i. Han får i enlighet med samtiden mest utbildning, trots att det är Maggie som har både störst läshuvud och störst intresse för bildning.

Om hon hade fått ta del av 'riktig lärdom och vishet, sådan som stora män äger' trodde hon att hon skulle ha känt livets hemligheter. Om hon bara hade haft böcker så att hon själv kunnat ta reda på det som visa män visste!

Det relativt lugna livet avbryts abrupt en dag då familjen står på i princip bar backe. Pappa Tulliver har agerat högmodigt och satt alla tillgångarna på spel i en olycksfull process. Slaget blir på flera sätt hårt och vägen tillbaka en lång kamp. Det som gått förlorat ska vinnas tillbaka och rättvisa skipas. 

Familjen anses dock ha bringat hela släkten i vanära vilket naturligtvis påverkar syskonen - samtidigt begränsar faderns hatiskhet och ovilja att se sammanhangen deras liv. Åren går, vreden består och går i arv till Tom. Maggie söker sig ut genom lärartjänster, samtidigt som hon gör allt för att hålla avståndet till fiendesidan. För visst är det så att, förenklat uttryckt, hjärtat klappar varmt för sonen till den mest hatade, den unge man hon mött i all hemlighet. När deras vägar möts igen blir inget som förväntat - varken för Maggie eller för mig som läser.

För Bror och syster går sin egen väg, när jag förväntar mig lösningar och kanske till och med rosenskimmer vänder den om. Så tumlar jag fram och tillbaka i denna allvarliga, tragiska, roman, som ändå inte saknar typiskt brittiskt "wit". Särskilt när berättaren träder fram och talar till läsaren genom att kommentera texten och den "mossiga" tid som skildras får historien ett visst humoristiskt anslag. 

Men mest är det en stark skildring av en familjs bottenlösa fall, och om de följder det får för i första hand syskonen. Att vara kvinna, eller överhuvudtaget människa, är inte lätt och endast små små avsteg från den rätta vägen får stora konsekvenser - för att inte tala om de stora avstegen. Maggies levnadsöde är starkt, och hennes kamp för att hålla den yttre moralen intakt när de inre önskningarna vill något annat är gripande. 

Kanske är romanen i sitt ursprung mer tungläst, men Gun-Britt Sundströms livfulla översättning gör den här till en stor fröjd att läsa. Rent språkligt är den lättflytande, även när innehållet är tungt. 

Egentligen var det Middlemarch jag ville läsa, och kanske är det ett ålderstecken att jag valde bort den på grund av att texten i biblioteksboken var alltför liten? Men Bror och syster var minsann inget dåligt alternativ! Det är en rik och innehållsrik roman som gestaltar både inre och yttre skeenden med samma styrka och engagemang. Det är lätt att förflytta sig från 2014 till 1830, svårare kanske att återvända?