"Do not throw, drop or step on the system and do not subject the device to strong physical shock."

Tänk den bok som ges ut med dessa varnande ord. Nu handlar det dock om läsplattan Nuut som fått följa med hem från mitt bibliotek. Min första reflektion när jag tittar på den är att den ger ett blekt första intryck. Den har verkligen inget mer än det nödvändiga. Kanske är jag så van vid att nya prylar har lite mer bling-bling? Knapparna är små, kanske för små, och diskreta. Den är till för att läsa, lyssna eller titta på bilder i men är ingen multimediamaskin. Den ger ett blekt intryck, vilket inte tar uppmärksamheten från innehållet - i mitt fall litteraturen.Jag testar att ladda ned ett par böcker från bibliotekets utbud via E-lib. Eftersom jag befinner mig mitt i ett för mig stort läsprojekt väljer jag inte att ladda ner någon ytterligare roman att börja på utan en bok om vin, eftersom jag nyligen var på vinprovning, samt en bok om en av mina favoritkonstnärer, Helene Schjerfbeck. Storverk med bilder gör sig dock bättre i foliantens format särskilt i det här fallet då filen inte är anpassad till läsplattan. Texten är liten och när jag äntligen lyckas förstora den delas de tvåspaltiga sidorna i märkliga avsnitt. Bättre fungerar det med nyare romaner. Men det är inte många ord som ryms på varje sida, för mina ögon behöver visst en större text här än i vanliga pocketboken. Det går säkert att vänja sig vid läsplattans format. Jag blädderläser början av en roman - kanske är det innehållet i sig som är dåligt men det blir knappast bättre av de små portionsbitar som läsplattan delar ut. En Harlequin i Pixiformat känns den som i början, Postcard Killers.

När jag läser en bok har jag känslan för den i handen. Jag känner hur många sidor jag läst, hur långt det är kvar. En fysisk förnimmelse av det pågående. I läsplattan är alla böcker lika. Den är nätt och smidig att bära med sig. Den är dock inte lika böjlig som en pocket som tål skyfall och att knölas ned i väskan. Läsplattan är sober. Och skör.

Jag gillar idén "läsplatta" men just nu ser jag inte behovet av den för min nöjesläsning. Om jag var t ex en uppsatsskrivande student i litteraturvetenskap, eller något annat trevligt ämne, skulle plattan vara en god vän för de travar med böcker som ska analyseras. I alla fall om böckerna finns att ladda ned. Och jag förstår plattans fördelar, hur bekvämt bära sitt bibliotek "i fickan", hur skönt ha den som sängsällskap. Kanske uppstår behovet av läsplattan en dag hos mig. Men Nuut i den form jag provat kommer jag inte att investera i; den är för otydlig och alldeles för svår att navigera i. Som tur är utvecklas tekniken snabbt. Att föra över boken från E-lib till läsplattan var ett projekt i sig - inte alls så enkelt som det verkade. I alla fall inte i min dator.

För ett tag sedan funderade jag över detta med miljön och läsplattan. Om läsplattan är klimatsmart. Lustigt nog kom svaret kort därefter genom en artikel i DN där man refererar till en undersökning. Den visar att man måste läsa ett ganska stort antal nedladdade böcker (särskilt i jämförelse med pocketboken) för att läsplattan ska löna sig ur en miljöaspekt. Den påverkar alltså klimat och miljö mer än en vanlig bok. Läsplattan ger också tänker jag en annan form av skrot när den kasseras. För inte ens en läsplatta varar väl för evigt?

Nu återstår att lista ut hur jag från läsplattan tar bort böckerna jag laddat ned...


För en mer seriös och initierad beskrivning av läsplattor rekommenderas bl a den film som visas på Bokhora.

Uppdatering:

Nu börjar det hända saker!