Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.
Några ord av Edith Södergran ur inledningen till Septemberlyran (1918). Jag tänker på dem när jag ser dokumentären om Mare Kandre. Någon slags obändig tro på den egna förmågan. Ändå svärtan.
Mera Södergran:
Till fots
fick jag gå genom solsystemen,
innan jag fann den första tråden av min röda dräkt.
Jag anar ren mig själv.
Någonstädes i rymden hänger mitt hjärta,
gnistor strömma ifrån det, skakande luften,
till andra måttlösa hjärtan.
(Rosenaltaret 1919)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!