Hon kunde ge intrycket av att inte bry sig om varken blommor eller böcker, än mindre middagar, teatrar eller supéer utanför stan - ändå hade hon sina favoritblommor och blommor hon inte tyckte om; böckerna jag tog med till henne läste hon alltid ut, och hon kunde äta upp en ask choklad på en dag.
Ovanstående lite vällustiga passage ur novellsamlingen Mörka alléer är kanske inte speciellt kännetecknande för novellerna men jag gillar stilen här, blir lite avundsjuk på kvinnan som låter sig uppvaktas liggande på sin ottoman. Men precis som i flera andra av novellerna slutar inte heller "Den blå måndagen" i någon skimrande kärlekslycka.
Författare är Ivan Bunin. Jag tror mig ha ganska bra insyn i den litterära världen, brukar memorera namn och titlar. Men Bunin. Nej, honom var jag inte bekant med innan kollegan tipsade om boken. Ändå fick han Nobelpriset i litteratur 1933. Men så i början av läsningen - en minnesbild - La Bibliofille har ju skrivit om boken!
Bunins övriga författarskap känner jag dock inte till. Novellerna han skrivit är bitterljuva, det handlar om kärlekens mörkare sidor, ofta om förbjuden kärlek. Min läsning blir utdragen, det fungerar ju när det handlar om kortare historier men kanske är det också nödvändigt för det tar lite tid att smälta berättelserna som ofta slutar i död eller skilsmässa. Få av novellerna har ett riktigt öppet slut. Ibland önskar jag att författaren inte så tydligt avgjorde de olika personernas öde, kanske för att jag vill ha något kvar att fundera över - ett outtalat "hur gick det sen...?". Vissa texter i boken är som skisser, snabbt gjorde och omskrivande en person eller händelse. Bunin är bra på att måla upp stämningar med hjälp av beskrivningar av miljöer och känslotillstånd. Det är lätt att låta sig förflyttas till den här ibland ryska, ibland europeiska tidiga 1900-tals miljön. Novellerna smakar lite av Anna Karenina och det smakar gott.
- Men varför sköt han sig?
- Han var mycket förälskad, och när man är mycket förälskad, brukar man alltid skjuta sig...
(ur "Kapellet", 1944)
Det här låter så himla mycket som min smak att jag genast måste kolla katalogen om det finns något här någonstans... synd läshögen är högre än sängen bara just nu...
SvaraRadera