Okunnigheten - L'Ignorance

Som kanske alltför ung läste jag Milan Kundera, så känns det i efterhand, som att jag läst författarskapet mer än några enskilda titlar. Upptäckten av Kundera betydde mycket för mig och kanske underskattar jag mig själv som den läsare jag var då för romanerna gjorde intryck och hans 70- och 80-tals verk väckte en mängd (nya) tankar hos mig. På flera år har jag inte rört hans böcker men den här Jorden runt-resan vars första hållplats var östeuropa har fått mig att närma mig författaren på nytt.

År 2000 utkom Okunnigheten, två år senare på svenska. Okunnigheten är en skildring av liv i exil. Irena kom till Paris från Prag på 60-talet men nu har muren fallit och vänner och familj, både i det nya och i det gamla landet, förväntar sig att Irena ska packa väskorna och åka "hem". Men för Irena är Prag inte längre hemma, det är i Paris hon har sitt liv - det liv hon själv valt och bestämmer över. Hennes svenske älskare öppnar dock en kontorsfilial i Prag och Irena återvänder tillsammans med honom till sin stad som motvillig besökare.

Under en promenad i Prag låter Kundera sin Irena reflektera över staden.

Lutad mot muren ser hon mot slottet: det skulle inte ta henne mer än en kvart att gå dit. Det är där vykortens Prag börjar, ett Prag som en rasande historia har satt sin prägel på med sina många ärr, ett turisternas och horornas Prag, ett Prag av restauranger med sådana priser att hennes tjeckiska vänner inte kan sätta sin fot på dem, ett dansande Prag som slingrar sig under strålkastarna [...]

En sak blir påtaglig för Irena: Hennes väninnor är inte intresserade av vad som hänt henne under de 20 årens frånvaro utan betydligt mer intresserade av att uppdatera Irena om vad som hänt dem själva. Samma sak menar Kundera gällde för en annan återvändare - Odysseus. De här kopplingarna som Kundera gör mellan sin romans personer och figurer från en annan tids litteratur blir jag väldigt förtjust i. Romanen sätt in i ett större perspektiv, det handlar inte om enstaka individers öde, de ingår i en större väv av återkomster och upprepade skeenden. Irena möter Josef som även han lever i exil, fast i Danmark. De båda har en gemensam historia vilken de minns på inget eller olika sätt.

Ja! Jag tycker fortfarande om Kundera. Han är en klok snudd på filosofisk författare. Olika människors liv flätas samman, olika röster görs hörda och nya samband uppstår. Det handlar om återkomster och om minnets labyrinter, om sanning, lögn och om åtrå eller oväntad passion. Det som främst fångar mig i Okunnigheten är skildringen av Irena, av hur hon slits mellan två länder och mellan det hon själv vill och det andra förväntar sig av henne. Det är avsnitt som känns viktiga att läsa, för ett uns av förståelse.

Ett citat där det gamla och nya möts i drömmens värld:

Samma undermedvetna filmare som likt bilder av lycka under dagen sände henne stycken av ursprungslandskapet klippte om natten in förfärande återkomster till samma land. Dagen lystes upp av skönheten i det övergivna landet och natten av fasan över att vara tvungen att återvända dit. Dagen visade det paradis hon hade förlorat och natten det helvete hon flytt.