lördag 2 februari 2008

Spleen i förkylningstid

Den här långlivade förkylningen har lagt sig som en hinna mellan mig och boken jag läser. Det jag läser tar sig inte ut från sidorna och in i mig. Tråkigt med tanke på att romanen är Storm över Frankrike. Det känns inte som om min läsning av den just nu ger den rättvisa, den förtjänar ett piggare sinne. Som att jag har ett ansvar inför texten jag läser, att ge den mitt bästa. Känns det igen?

Irène Némirovskys tankar kring sin roman är fascinerande. Enligt förordet tänkte hon sig den som en symfoni, Beethovens femma. De fem olika delarna skulle vara uppbyggda på olika sätt. Bara två hann författaren skriva färdigt innan hon fördes till Auschwitz. Den första delen med ett flöde av olika personer kallad tablå och den andra som är i form av en kortroman.

Men i den här fökylningsledan spelar det ingen roll att det är intressant. Bättre blir det när fästmannen och jag kryper upp i sängen för en stunds högläsning. Min käre läser för mig ur Thorbjörn Egners Folk och rövare i Kamomillastad. Detta var en av mina absoluta favoritböcker som barn, det är med andra ord ett kärt återseende. Men det är nog tur att det finns rövare i Kamomillastad, stadens trevlighet hade nog annars blivit ganska olidlig.

7 kommentarer:

  1. Ansvaret känns absolut igen, ibland skäms jag om jag bara hastat mig igenom en bok

    SvaraRadera
  2. Jag känner också igen den där förkylningshinnan ... Ursäkta rättframheten, men det känns lite som att snoret liksom har bäddat in hjärnan i ett skal och hindrar mig från att uppfatta det jag läser. Min lösning tills jag blir frisk: ljudbok. Det funkar faktiskt bättre.

    SvaraRadera
  3. Magix: Ja, att snabbläsa känns ibland som ett hån mot författaren.

    Lisa: Precis så! Om snoret. Ljudbok låter ju inte helt fel. Just nu låter jag dock ett gäng bossanovor svalka min igentäppthet. Hoppas du gillar Nicole Krauss, läste Kärlekens historia när den kom på svenska. Omtumlande och förvirrande fantstisk läsning. Paret Krauss-Foer verkar ha skapat varsin väldigt övertygande litterära stil.

    SvaraRadera
  4. Visst känner man krav på sig att läsa en bok "ordentligt", särskilt i fråga om klassiker.

    Krya på dig!

    SvaraRadera
  5. Erika:
    Håller med om det där med klassiker. Har en del oavlustade klassiker tyvärr för orken och viljan har inte riktigt funnits för att slutföra läsningen på ett bra sätt. Tyvärr för Anna Karenina och Kramazovs. Hur yttrar sig kravet för dig och er andra? Oavslutade böcker? Plågsamma genomläsningar?

    SvaraRadera
  6. När jag läste litteraturvetenskap blev det ibland plågsamma läsningar, eftersom texterna skulle diskuteras på seminarier eller dyka upp i någon tenta. (Men för det mesta var det kul förstås!)

    Nu när jag bara hobbyläser har jag inget problem med att lägga ifrån mig en bok om den känns för tung för stunden. Om jag har lust kan jag ju alltid plocka upp den igen när andan faller på!

    SvaraRadera
  7. Erika:
    Känner igen mig angående litteraturvetenskapen...

    Tyvärr tenderar tiden att gå väl långt från att jag lagt ifrån mig en bok tills jag tar upp den igen. Ibland flera år. Men det är kanske så att varje bok kräver sin tid?

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!