Till sängs med Frida

För drygt 10 år sedan såg jag en utställning med konstverk av Frida Kahlo på Millesgården. Om Millesgården var en trevlig bekantskap var Kahlos målningar ett knytnävsslag i magen. Hennes konst har följt mig och fascinerat mig sedan dess.

Frida Kahlo (1907-1954) levde i Mexiko. Hennes liv var fyllt av smärta; som barn drabbades hon av polio vilket förstörde hennes ena ben som senare i livet amputerades. När hon som knappt 20 år gammal är med om en bussolycka genomborras hennes underliv av en stolpe i bussen. Detta leder till månader i gips och många operationer av ryggen. För att hon ska han något att sysselsätta sig med i sjuksängen får hon av sin annars avståndstagande mor penslar, färg och duk. Kahlo börjar måla sin smärta.

Om detta berättar Slavenka Drakulic i romanen Till sängs med Frida som handlar om konstnärens liv. Drakulic låter ibland orden bli Kahlos egna i återblickar från hennes sista tid till sängs - det blir ett nära möte med henne. En del målningar återges i textform och ger ytterligare en dimension åt konstnären.

Kahlo träffar som ung konstnären Diego Rivera, eller ”Maestro” som han kallas i Drakulics roman. Rivera är många år äldre än Kahlo och notoriskt otrogen. Relationen mellan de båda konstnärerna är stark och destruktiv. Som ett sätt att att utmärka sig bland de perfekta kvinnokroppar/modeller Rivera möter i sitt arbete och inleder förhållanden med. Övergår Kahlo från att klä sig i manskläder till att som gift klä sig i färggranna traditionella mexikanska dräkter. Sin utstyrsel som blir något av ett varumärke lider Kahlo av:

Jag var inte ens en vanlig krympling utan att missfoster. En mustaschprydd kvinna med en hel blomsterbutik på huvudet, klädd som inför en folkdansuppvisning eller cirkusföreställning. Inte så konstigt att barn i Amerika hade ropat efter mig: Men var är cirkusen?

Kahlo är känslomässigt beroende av Rivera men även ekonomiskt beroende. Kahlo når egen berömmelse och möter flera kända kulturpersonligheter; André Breton och Picasso t ex. Men hon står vid sidan av. Hennes smärta dominerar henne. För Kahlo är att överleva, att besegra smärtan det allra viktigaste. Den konstnärliga framgång hon får är bonus, men inget hon fäster större intresse vid. Detta kan också förklaras av att hon, liksom i andra konstnärsförhållanden, hamnar i skuggan bakom den store Rivera.

För några år sedan kom en film om Kahlos liv där Salma Hayek spelar andas lever är Kahlo. Den filmen har jag på näthinnan när jag läser romanen. Filmen ger både liv åt boken och fråntar den också dess egenart. Film och bok är nära varandra, vilket inte är så konstigt då de bygger på samma levnadsöde.

Jag vill återge allt jag läst för Kahlos liv berör så starkt. Men istället: Läs boken, se målningarna, se filmen!

Några ord ur boken får avsluta inlägget:

När André Breton våren 1938 besökte Trotskij i Mexiko och lärde känna Frida, blev han hänförd av hennes målningar, som han kallade surrealistiska. Hon skrattade och viftade bort det. Nej, sa hon till honom, de är bara självbiografiska.