Taxi!

Alexandra Pascalidou har åkt taxi. I Sverige och runt om i världen. Genom att t ex ställa frågan "Var kommer du ifrån?" till 23 olika taxiförare får Pascalidou en livshistoria som svar. Texten i Taxi är ärlig och ofriserad, det är de slumpmässigt valda människorna som berättar och deras röster hörs och skiljs från varandra. Det är skickligt tycker jag av Pascalidou att själv göra sig så osynlig, hon skymtar bara fram ibland.

Det råder en manlig dominans i den taximiljö som skildras, alla utom en av de 23 intervjuade är födda män. Något som förenar många av dem är den kanske påtvingade identiteten som invandrare. Flera är med om en dubbel klassresa - i sin nya miljö, ofta förorten, sker resan uppåt i hierarkin genom att taxiyrket erbjuder en viss frihet och möjlighet att styra över intäkterna. Men i förhållande till den egna utbildningsnivån är det i flera fall en resa nedåt i hierarkin. Många av männen talar om överlevnad, om försörjning och om ansvar. En del har valt yrket och är stolta utövare medan andra blivit kvar eller ser det som ett steg på väg mot något annat, något större. Flera av de intervjuade har rört sig runt i världen, sett mycket, levt mycket. Det är uttolkare av den samtid de befinner sig i, de ser mycket men ses kanske som bifigurer.

Tillsammans utgör taxiförarna ett nätverk av jourhavande medmänniskor men här det inte den otrogne, lyckliga, ledsna eller berusade passageraren som berättar utan föraren själv.

Varje människa är en historia.