I morse...

drack jag min morgonvälling tillsammans med Jens Lapidus och Daniel Sjölin, ett rätt bra sällskap. Jag gillar verkligen webbens möjligheter, i detta fall svt.se, att slippa vänta in repriser. Såg du också intervjun? Sjölins intervjustil är så tilltalande, han borde vara bästa förebilden för alla flåshurtiga babblare som lägger sina egna ord i munnen på intervjuoffret.

Kanske är det inte ett dåligt tecken att svälja Lapidus Snabba Cash med hull och hår. Det visar bara min okunnighet inom ämnen som berör sådant som kokain. En okunnighet jag är rätt glad åt. Faktiskt. Roligt var i alla fall att höra om Lapidus "lögner" i boken.

Intressant också när författaren berättade om sitt val av språk och stil i boken. Om hur han rationaliserat bort allt onödigt, kortat av, tagit bort verb. Han var visst inspirerad av den amerikanska mer hårdkokta romanstilen, en tradition som jag är i princip obekant med. Vad ska man helst läsa för att få ett smakprov på den? Roligt var också att höra om den frekventa användningen av : (alltså kolon) i Snabba Cash. Vill genast återvända till hans bok och läsa om stycken. Minns jag tyckte språk och text hängde väldigt väl i hop.

Fnissade lite när man pratade om krockarna mellan advokatkultur och författarkultur. Att Lapidus anses som välklädd av reportrar och författarkollegor när han har sina arbetskläder,

d v s kostymen på sig.

Nu ser jag fram emot advokat Lapidus andra roman, Aldrig fucka upp, som väntas den 8 maj från förlaget.