40 minuters lektid mellan vändorna i tvättstugan. Blogglek får det bli, men en kanske lite förvirrad sådan. En del av gårdagen ägnade jag mig åt vilt surfande mellan olika bokbloggar, vilket gav en del trevliga nya bekantskaper. Någonstans tror jag mig ha läst ett inlägg som handlade om att läsa och som så helt stämmer in på mig. När jag idag ska söka upp det igen hittar jag det ingenstans bland de sidor jag besökte igår vilket får mig att misstänka att jag eventuellt kan ha drömt det. Men se detta som en efterlysning efter en eventuell originaltext!
Det som kan ha varit ett blogginlägg eller en nattlig dröm handlade om text och språk: En bra berättelse är för mig den där språk och historia hänger väl samman. Där språket inte blir en hinna mellan mig och texten. Mötet med texten ska vara så absolut direkt som möjligt, språket ska inte vara ett störande moment något jag som läsare hakar upp mig på, stakar mig i. Ett vackert, experimentellt språk är inte tillräckligt för mig i val av bok. Berättelsen är det centrala, vad språket används till att förmedla. Men en god berättelse med ett bra språk är förstås det bästa. Att läsa ska kännas som att leva, precis som Lisa Jewell sade när hon intervjuades hos Bokhora – ”I like to read something that doesn't feel like reading, that feels like being”. Det är vad att läsa handlar om för mig.
Vad är primärt när du väljer läsning? Går du igång på språk eller berättelse, eller kanske lite av varje?
För mig är både språk och berättelse viktigt. Har själv skrivit om detta i min blogg
SvaraRadera(http://bookreflections.blogspot.com/2008/01/sprket.html)
Det är svårt att föredra något före det andra, men en berättelse med en spännande handling och dåligt språk har man ju läst mycket av....
Intressant att ta del av dina tankar i ditt eget inlägg (som jag dock inte läst tidigare). Böcker där handlingen, som du beskriver, går före språket är verkligen inget att bli begeistrad över. Det är verkligen den där ultimata balansen mellan språk och text jag söker i läsningen.
SvaraRaderaVet jag inget om författaren eller boken sedan innan, så är det alltid en bra historia som får mig på fall, men ett bra språk som får mig att stanna. Sedan kan jag välja att läsa en bok för att jag är sugen på hur en författare framställer sin värld, eller formulerar sina tankar. Bra språk utan någonting att berätta går bort och bra handling berättad med uselt språk går oxå bort.
SvaraRaderaVälskrivet ska det va :)
För mig är det viktigast att språket inte är störande. Ett vackert språk är ett plus, talspråk är i allra högsta grad avtändande. Berättelsen och berättandet är viktiga. Ett vackert språk blir meningslöst om man inte har något att säga.
SvaraRaderaBåda delarna känns nödvändiga för att binda ihop helheten, och en perfekt balans mellan språk och berättelse är nog vad som utmärker de böcker jag håller för mina favoriter. Men om jag måste välja vad jag tycker är viktigast så blir det berättelsen.
SvaraRaderaTack för att ni delat med er av era tankar! Sammanfattat kan man väl säga att berättelsen vinner in längden, eller? Gillar det Camilla skriver också: "Vet jag inget om författaren eller boken sedan innan, så är det alltid en bra historia som får mig på fall, men ett bra språk som får mig att stanna." Det ligger något i det...
SvaraRadera