Det är mycket

litteratur just nu. Det är böcker som ska läsas, författare som belönas, föreläsningar att visitera och författare att lyssna på...

1.
Gårdagen innehöll, förutom Gunilla Kindstrand och nobelpris, en föreläsning. Stefan Helgesson, litteraturvetare vid Uppsala universitet, berättade om afrikansk litteratur. Det var en intressant föreläsning som förstås inte går att omsätta i ett blogginlägg. Men ändock, något från den väljer jag att förmedla här för den som är intresserad:

Det ges just nu ut mycket litteratur skriven av afrikanska författare men väldigt lite av den når ut. Det är få som läser och intresserar sig för skönlitteratur. Det finns fler böcker än det finns läsare. Men nu är en bra tid för afrikanska författare, Stefan ger exempel på ett flertal som under senaste året mottagit flera litterära priser, även utanför den afrikanska arenan. Det visar att den afrikanska litteraturen absolut är gångbar i andra delar av världen, ett exempel är nigerianska Adichies En halv gul sol. Vanligt är dock att afrikanska författare skriver och lever i exil, i England eller USA. I merparten av de afrikanska länderna saknas kapitalstarka förlag samt, som nämnts, läsare. Ett sätt för en författare att komma fram är att delta och vinna en novelltävling för att därefter publiceras i romanform. Idag är det främst romaner som skrivs, mindre poesi och dramatik.

För tidigare afrikanska författare har ett vanligt förekommande tema varit att skildra kolonialismen - dramat mellan kolonisatörer och afrikaner. Allt går sönder av Achebe är ett exempel på en sådan roman, denna är jag för övrigt redan väldigt nyfiken på. Stefan beskriver hans stil som avskalad vilket inspirerat andra afrikanska författare. Achebe vill återupprätta afrikaners självkänsla både inför sig själv och inför kolonisatörerna.

När det gäller den moderna afrikanska litteraturen ser tematiken annorlunda ut. Stefan urskiljer tre olika teman som återkommer:

- Krig - inbördeskonflikter
Man skildrar en lokal och regional problematik, men skriver inte längre om kolonialtiden.
Ett par exempel på författare är:
Adichie som i En halv gul sol skriver om biafrakrisen i Nigeria.
Couto som i Sömngångarland behandlar inbördeskrig i Mocambique.

- Urbanitet - stadsliv
Det finns generellt en lantlig bild av Afrika men större delen av dagens afrikaner lever enligt Stefan i städer. Men i städer utan tillväxt. Exempel på författare som skildrar stadsmiljöer och livet i staden är:
Abani som i Graceland, vilket verkar vara en väldigt bra roman att döma av beskrivningen, skriver om en pojkes liv i Lagos.
Om Lagos skriver även Helon Habila i I väntan på en ängel (en bok jag avslutade ungefär kommen till mitten... måste återuppta läsningen)
I Snabbköpet rastlös skildrar Vladislavic Johannesburg.

- Unga kvinnor
Många kvinnliga författare har kommit fram men manliga författare skriver också om kvinnor. Man har frångått en traditionell syn på kvinnan som ofta idealiserades.
Ett par exempel på författare är:
Återigen - Adichie
Matlwa som i Coconut skriver om svart ung kvinna som växt upp i medelklass vilket leder till en identitetskris. "Coconut" är ett ord som beskriver hur en människa kan vara brun på utsidan men vit på insidan. Just detta är en problematik om tas upp i Afrika.
Abani som skriver med en "könsöverskridande ömsinthet", enligt Stefan. Detta är också ett nytt spår i afrikansk litteratur.

Hoppas jag lyckats förmedla något läsbart.

2.
På tisdagskvällen hörde jag Ashk Dahlén föreläsa om persisk litteratur. Mina anteckningar därifrån är dock alltför opålitliga för att användas - detta beror inte det minsta på föreläsningen utan på att jag i egenskap av arrangör var ungefär lika fokuserad på hur publiken såg ut att ta till sig föreläsningen som jag var på Ashk. Inte odelat uppmärksam med andra ord.

Kommande föreläsningar handlar om latinamerikansk, indisk och arabisk litteratur och är alltså öppna för allmänheten. Det är dock inte oproblematiskt att klumpa ihop författare för att de skriver på samma språk, är från samma kontinent. Kanske vill man som författare inte bli till en representant för ett land, för ett språk? Samma sak gör vi dock med svensk och västerländsk litteratur. Och jag har svårt att finna ett annat sätt, en annan öppning för att skaffa sig ett mindre eurocentriskt och västerländskt perspektiv. Detta är en början.

I morgon blir dock perspektivet svenskt igen (men kanske med afrikanska utblickar?) då Johanna Nilsson gästar mitt bibliotek.

3.
Idag har jag, efter helgens arbete, en ledig dag. Ägnar några minuter åt att bläddra i nyaste numret av Biblioteksbladet som dimper ned på hallmattan. Och där, minsann, handlar en hel sida om bland annat ovan nämnda föreläsningar. Lyser upp av stolthet!