som inte handlar om Afrika". En tanke som far genom mitt huvud när jag börjar läsa Yvonne Veras Under tungan. Lite konstigt kanske, eller inte alls. För den "afrikanska" litteratur jag läst på senare tid har just haft landet, platsen på något sätt i fokus. Naturligtvis menar jag inte att det är fel - bara att det råkat vara så i de jag läst. Det är allmängiltigt på ett sätt men skrivs tydligt i förhållande till just platsen, landet, byn. Men Under tungan har som jag förstår det en fars övergrepp mot sin dotter som tema och handling på en obenämnd plats. Grymt förstås på alla sätt. Det är poetiskt skrivet och någonstans i denna starka text går läsningen i stå. För det är något med mig och lyriska texter som inte passar ihop. Jag kommer på mig själv med att tänka på annat, med att tröttna på att kämpa för att förstå det jag läser. Och jag vet att jag missar många bra saker, bra för andra i alla fall. Och kanske är det berättade en metafor för västvärldens och kolonialismens övergrepp av Afrika.
Har du läst Yvonne Vera? Berätta gärna vad jag missar om jag inte återgår till boken!
Istället ämnar jag fira helg med Ian McEwans På Chesil Beach som lovar gott. Hem först genom snörusk. Fram med sockarna och varma drycken. Krypa ned under filten. Kura.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!