Precis som förra veckan har den här veckan bjudit på litterära evenemang. Ett slags sammanfattning:

1.

I tisdags besökte jag Sätra bibliotek i Gävle för att lyssna till Svante Henckel, bibliotekarie på Internationella biblioteket i Stockholm. Han föreläste om modern latinamerikansk litteratur. De unga författarna tar enligt Henckel avstånd från de äldre som skildrat Latinamerika utifrån en magisk realism, t ex Gabriel Garcia Marquez. Dagens författare skriver, precis om de afrikanska författare som Stefan Helgesson berättade om, i exil. De har lämnat Latinamerika; betraktar det från avstånd och rör sig i en annan tematik och stil än sina föregångare. Det handlar om urbana sätt att leva. För att slå igenom som latinamerikansk författare måste man ges ut på ett av Spaniens större förlag, vägen ut i världen går via Europa.

Kvällen bjöd också på poesi av latinamerikaner bosatta i Gävle samt på fint gitarrspel. Det var minst sagt vackert höra poesi uppläst på spanska. Betydelsen framgick på något sätt över språkgränserna, översättningen inte nödvändig för upplevelsen.

2.
Författarna Helene Rådberg och Anna Jörgensdotter besökte igår mitt bibliotek. De samtalade inför publik på temat "Språket sjunger farligt - om nödvändigheten att skriva och läsa", om skrivande, både utifrån egna och andras texter. Samtalet var personligt och väckte många tankar. De pratade båda om att våga skriva och om att våga ta plats och uttrycka sitt fulla jag. Det är i alla fall min tolkning av samtalet och probelmatiken. Det är två författare ur olika generationer och med den skillnaden att Anna skrivit sedan barndomen medan Helene började skriva som vuxen. Men båda har kämpat för att våga. De pratade om det dubbla sättet att skriva där inte alla texter kan visas publikt, alla texter är inte "tillåtna".

Precis som när jag förra lördagen lyssnade till Johanna Nilsson tänker jag på hur fint det verkar vara att vara författare: Att få möta publiken, tala insiktsfullt om skrivande och om texter, att leva skrivande. Tänk att ha den förmågan, att kunna skriva sammanhängande skönlitterärt. Så jag beundrar dem, författarna.