Mind the Gap

1.
Jag gillar storstäder - pulsen, blandningen av människor. Jag gillar också det lättillgängliga utbudet av aktiviteter där det går att slinka in i kyrkan kl. 13 en helt vanlig tisdag och höra en fin konsert. Så hände i Greenwich, London där vi av en händelse fick lyssna till italienska madrigaler*.

Det svalkade perfekt efter den varma båtturen på Themsen.

En upplevelse som var allt annat än svalkande var besöket på Apollo Theatre i Hammersmith.Vi var alltså där för att se** En farhåga vi hade var att det skulle vara vi och ett gäng tonåringar i publiken. Men det var betydligt värre än så - publiken bestod till större delen av barn i åldern 4-12 år. Och det var inte en verfremdungseffekt i bästa brechtanda, utan en publik som gjorde allt en publik inte får göra: Pratade oavbrutet, gick runt mellan platser, trängde sig mellan stolsraderna, hoppade och skrek som på värsta pojkbandskonserten. Jag överdriver inte när jag skriver att det hela var både surrealistiskt och migränframkallande. Handlingen var så tunn att den passerade mitt minne utan spår.

För att ytterligare öka känslan av storstad och särskilt av London lyckades vi pricka in första readagen på Harrods och gick smått förfärade runt bland de pengastinna shopparna. Det lugnare och finare Liberty, som har en avdelning för oss badkarsbadare som bjuder in till långa doftbesök, var trevligare att lära känna.

Och lika mycket som jag gillar storstaden behöver jag få distans till den. Därför var det skönt att traska längs Docklands kajer

och att vandra på de små gatorna i Salisbury, på väg mot Stonehenge.

* Mind den skakiga, vingliga filmsnutten. Den tog ungefär 100 år att bifoga så den får vara kvar.

**Det var alltså så här vilket jag skrev i en tidigare fotnot att vi hade planerat att se Cabaret. Tyvärr ställdes den in och vi valde att boka nya biljetter istället för att få pengarna tillbaka. Hairspray i West End tappning var ett intressant alternativ. Men när väl ombokningen gjordes fick Hermia hjärnsläpp, blandade ihop titlarna. Så blev det tre dyra biljetter till High School Musical

2.
Böcker då?

Något visst är det allt med bokaffärer på andra platser än Sverige. Kanske är gräset lite grönare , kanske är omslagen lite finare, lite mer tilltalande? Mig lockar det i alla fall.

Mina inköp består av klassikern The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde som jag länge tänkt läsa samt av lättviktaren Holly Would Dream av Karen Quinn som jag valde framför The Book Thief, vilket kanske var ett misstag?

Inköpet kan ev ses som ett resultat av en outtalad längtan efter mer lyx och glamour. Men uttalat köpte jag den för att den har en engelska jag vet att jag tar mig igenom.

En bonusbild också till de som känner sig träffade - Spotlight on China

Att söka upp en så där mysigt fin bokhandel blev det ingen tid över för. Jag nöjde mig med den större Borders.

3.

Läst har det också blivit. Om Minaret var en halalroman så är Kartor för vilsna älskande dess motsats. Här visas islams (eller tolkningen av den) skuggsida fram. Det är en rik, poetisk och obehaglig bok. Jag har påbörjat den tidigare men inte kommit in i handlingen. Nu är jag fast i denna skildring av människor i ett annat England än det jag såg på min resa.