Ett par dagar har jag varit i paradiset. Läst, druckit vin, vilat ögonen mot horisonten. Det har varit välgörande, minst sagt.
Du rêve pour les oufs - alltså Drömmar för dårar av Faïza Guène - vilken bok! Precis som Dora
under sin läsning av Kiffe Kiffe imorgon vill jag vika hundöron. För i sin berättelse om Alhème, född i Algeriet nu utan uppehållstillstånd boende i kravallförort till Paris, skriver Guène så bra, så klokt, så roligt, så påhittigt. Om Att tro på mister Pip var torr är det här en roman som spritter av liv. Trots det är den till handlingen inte alldeles munter. Tillsammans med en pappa som efter en olycka inte har alla hästar hemma och en lillebror som hamnat i dåligt sällskap kämpar hjältinnan för att få ihop tillvaron med det överhängande hotet att de kan bli avvisade. Träffsäkert, som jag tror, skildrar Guène hur det är att leva så där på gränsen och vad det för med sig i form av anpassning: "Man skulle kunna säga att jag blivit ett perfekt exempel på integration." Så beskriver Alhème sig själv. Det handlar om kärlek, om vänskap och om släktingarna som skriver långa listor på allt de vill ha hemskickat i form av ansiktskrämer, underkläder och annat viktigt.
Du rêve pour les oufs - alltså Drömmar för dårar av Faïza Guène - vilken bok! Precis som Dora
under sin läsning av Kiffe Kiffe imorgon vill jag vika hundöron. För i sin berättelse om Alhème, född i Algeriet nu utan uppehållstillstånd boende i kravallförort till Paris, skriver Guène så bra, så klokt, så roligt, så påhittigt. Om Att tro på mister Pip var torr är det här en roman som spritter av liv. Trots det är den till handlingen inte alldeles munter. Tillsammans med en pappa som efter en olycka inte har alla hästar hemma och en lillebror som hamnat i dåligt sällskap kämpar hjältinnan för att få ihop tillvaron med det överhängande hotet att de kan bli avvisade. Träffsäkert, som jag tror, skildrar Guène hur det är att leva så där på gränsen och vad det för med sig i form av anpassning: "Man skulle kunna säga att jag blivit ett perfekt exempel på integration." Så beskriver Alhème sig själv. Det handlar om kärlek, om vänskap och om släktingarna som skriver långa listor på allt de vill ha hemskickat i form av ansiktskrämer, underkläder och annat viktigt.Alhème har ett ljus, ett slags positivt pessimistisk cynism som gör att jag tror så jäkla mycket på den här tjejen. Jag vet att hon kommer att fixa det. Vet. Det. Låt dårarna få ha sina drömmar. Författaren är född -85 och har något som många letar ett helt liv efter - ett eget språk, en egen stil. Om unga författare även hos Ylva. Och ja, kanske finns i gestaltningen och rappheten vissa likheter med Marjaneh Bakhtiari, vars nya roman jag ser mycket fram emot.
*
En så här bra bok har jag gärna på mitt bord: Timmen mellan hund och varg av 
Silke Scheuermann. Om syskonskap när det är som mest sårigt. Det är kargt, exakt och stringent distanserat. Men lika fullt trovärdigt levande som i Guènes roman. Det är inunder huden drabbande. Författaren har skrivit ett tätt drama om sökandet efter enhet via detaljer, beroende och upprepningar. Om två systrar som motvilligt söker sig till varandra, försöker mötas. Jag tänker fransk film när jag läser. Trots att romanen inte alls har något med Frankrike att göra.
Men vem bär ansvaret för texten på bokryggen?
(Finn ett fel)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!