Bittert arv

Under dagens picknick i parken läste jag ut Bittert arv av Kiran Desai, en roman som hänförde från början till slut.

I en by i Indien bor Sai med sin morfar domaren och kocken. Hit kom hon för tio år sedan då hennes föräldrar omkom i en olycka. Förhållandet till domaren är komplicerat, det till kocken mer lättsamt. Vi lär också känna några andra byinvånare, däribland Lola som figurerar i inlägget nedan. Tydligt är att Sai är omgiven av äldre människor, jämnåriga bekanta saknas tills den unge läraren Gyan kommer för att lära henne matematik. De lär sig dock mer om sig själva och varandra än om räknekonstens gåtor. Avsnittet om hur de unga kurtiserar varandra genom att jämföra olika kroppsdelar är minnesvärt. Spänningen är på topp tills Gyan sällar sig till de unga män som driver en självständighetsrörelse. Han får svårt att förena sina olika liv och hamnar i en konflikt med det han i mötet med Sai kommit att stå för.

Kocken har en son, Biju, som i New York kämpar för att skapa ett nytt liv. Han blir ständigt uppvaktad hemifrån med önskemål om att han ska hjälpa andra inflyttade indier att skaffa arbete, tjäna pengar. Men sonen har som illegal invandrare själv fullt sjå att klamra sig fast i landet, att hålla sig flytande. Det ger en bild inte bara av kulturkrockar utan även av tillståndet för de många papperslösa. Samtidigt är det Indien som skildras ett land som kokar av orättvisor och frustration.

Bittert arv är en rik och mångbottnad roman som sträcker sig utåt i världen samtidigt som den är rotad i den indiska jorden. Rekommenderas varmt denna heta dag.

I det extramaterial som avslutar min pocket finns en intervju med Desai. Hon anser sig trött på att jämföras, klumpas ihop med andra indiska författare såsom Arundhai Roy, menar att de skriver på helt olika sätt. Roy tycker jag dock hon påminner om - berättarrösten, strukturen med det flödande berättandet mellan dåtid och nutid påminner om varandra. Men jag tror inte jag tycker det bara för att de är från Indien. När det nu finns ett extramaterial, jag tycker det är lite fånigt, är det roligt att se att där finns en recension plockad från en annan bokblogg, pocketpocketpocket.