tisdag 8 juli 2008
Jag har lite dåligt samvete för inlägget under. Det känns inte bra skriva så om en roman som behandlar sanna händelser, grymma händelser. Det känns inte bra att kanske inte ha förstått en av många hyllad roman. En bok jag skäms lite över att inte gilla, plågas av att inte läst på ett rättvist sätt. En skämsbok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror inte heller på romanen. Det är överhuvudtaget många verklighetsbaserade romaner jag inte tror på? Bland de sämsta böcker jag läst är Pojken som kallades det. Är jag är hård och kall. Jag tror inte det. Bara för att något är sant behöver det nte vara trovärdigt. Då behöver man en skicklig författare för att gestalta det så det känns trovärdigt. Men många författare bakom verklighetsbaserade verk är inga författare. De har instället varit med om något hemskt som de vill förmedla omvärlden. Resultaten är då oftast böcker som berättar hemska saker som jag inte tror på. Men många tror jag "bara" tänker på vad boken handlar om, inte hur boken berättar det. Därav många hyllningar. Fel eller inte?
SvaraRaderaJa, tänk bara på Frey, tusen nålar, eller vad den heter. Hans sanna historia var ju bara båg.
SvaraRaderaSigne
Nä, precis verklighet inte = bra. Även om författaren till Pip-boken inte själv varit med om det han beskriver. Det kan jag i alla fall inte tänka mig.
SvaraRaderaSarah av LeRoy var ju också en så'n där hittepå-bok precis som Frey.
Både Freys böcker och Leroys är dock välskrivna och gestaltade så att man ändock kan tro på det som händer. Vilket är intressant. De mest trovärdiga "eländesbiografierna" är inte upplevda utan endast fiktiva.
SvaraRaderaSkäms inte Hermia, en bok kan ju vara dåligt skriven och ändå behandla viktiga ämnen! Det hänger inte så mycket på VAD som berättas, utan på HUR! Upp med hakan!
SvaraRadera