tisdag 29 juli 2008

Gårdagens mediekonsumtion

bestod av filmen Sabrina med bl a Humphrey Bogart och Audrey Hepburn.
Det finns en sådan stjärnglans över dessa gamla filmer, riktigt betagande faktiskt. Sabrina - den unga chaufförsdottern - som är dödligt förälskad i (playboy)sonen till arbetsgivaren åker med krossat hjärta till Paris för att gå i kockskola. Här knäcks ägg på löpande band, allt för att öva in enhandsgreppet. Efter två års studier återkommer Sabrina till fadern och den olycklige kärleken - förvandlad till en ung vacker mademoiselle. Alla faller som käglor.

Historien är en aning mossig - det har hänt en del sedan 50-talet - och bitvis ganska seg. Men det är lätt att charmeras av berättelsen, av det naiva. Och de är så fina, skådespelarna, så snajdiga i sina hattar och fina klänningar.

6 kommentarer:

  1. Lisa på expressentisdag, 29 juli, 2008

    Åh, Sabrina är en av mina älsklingsfilmer - har en liten Hepburnsamling som jag plöjer med jämna mellanrum. Visst är Sabrina inte särskilt pk nu för tiden, men den är ju så söt ...

    SvaraRadera
  2. Ja, söt är den verkligen...

    SvaraRadera
  3. Det finns en inte lika kul nyinspelning från 1995 av Sydney Pollack. Den har skådisar som Harrison Ford, Julia Ormond och Greg Kinnear. Men Ford och Ormond känns lättviktiga jämfört med Bogart och Hepburn.

    SvaraRadera
  4. Varför remakar man en redan utmärkt film? undrar jag ibland.

    SvaraRadera
  5. Bogart är en av mina absoluta favoritskådespelare, men i Sabrina tycker jag nog att han känns lite trött och oinspirerad. Hepburn är så väldigt ung och ljuv att åldersskillnaden blir lite för tydlig. Men, visst är själva filmen romantisk och tjusig. Särskilt Hepburn, som sagt.

    SvaraRadera
  6. Mrs B: Jag blev förvånad över att Bogart var så pass gammal i filmen, det störde lite faktiskt.

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!