Vilken galet fransk afton

Vilken mikrovila det blev... Men jag har två franska saker att dela med mig av som inte kan vänta! För igår såg jag ett riktigt lyckonapp till film: I skuggan av Paris (2008) som är regisserad av Christophe Honoré.  Det är en varm och på ett helt rätt sätt knasig film med sorgen som underton.

Storebror Paul flyttar med krossat hjärta (och förstånd) tillbaka till pappa och lillebror Jonathan i Paris. I bagaget har familjen systern Claires självmord flera år tidigare. Paul är deprimerad, vill inte äta, inte prata. Jonathan har blivit familjens bokstavligt talat skuttande glädjespridare. Sorgen får inte visas. Det är många barriärer som ska brytas och minnen som ska fram i ljuset. I filmen finns också de unga kvinnorna - de som fångar brödernas hjärtan eller kroppar. Det är en så varm film om syskonkärlek. Och om att tro på livet, trots allt. I stilen påminner den lite om en av mina favoriter Skådespelerskor. Lillebror i filmen är också, lustigt nog, med där. I båda finns en glidning mellan fantasi och verklighet, ett lite skruvat sätt att berätta. Precis sådant som jag gillar och som verkligen kan lyfta en film. Skådespelarna är mästerliga, de fångar, är sina roller - vilket gör det ännu bättre!

Varmt är det inte i Dominiques Dyens roman Smitning  men av det jag läst som givits ut av Sekwa så är det dessa mörka skildringar jag gillat bäst. Huvudpersonen Anne tappar greppet om tillvaron, hon väver in sig i lögner på arbetet och inför sin förlamade mor, blir extremt sexuellt utagerande och tappar minst sagt fotfästet. Med sig bär hon en fruktansvärd känsla av skuld, och en aldrig uppfylld förhoppning om att finna kärleken. Anne får hjälp av en läkare vars berättelse läsaren också får ta del av, och den är inte heller någon harmonisk historia. Men kan han hjälpa henne? Kanske är situationen mer än möjligt komplicerad? Romanen har ett driv som en thriller men känns ibland lite platt. Så tänker jag. Men när jag sent på kvällen lägger ifrån mig boken har den fullständigt överraskat och överrumplat mig. Det här var mycket större läsning än vad det verkade från början. Mycket imponerande, och vilket härligt litterärt grepp författaren använder! Bokstödet är med om en liknande upplevelse. Har du också varit med om Smitning?