Men, vad han ställer till det för sig Michael Beard! Det är ingen hejd på situationerna som Nobelpristagaren försätter sig i. Det är förfrusna (intima) kroppsdelar, en fällande isbjörnsfäll och halvtaffliga försök att rädda pinsamma situationer. En småfet man i sina bästa år, som tycks ha en sällsynt dragningskraft på kvinnor, är han. Mig faller han inte i smaken och det är nog inte heller meningen. Däremot gör romanen där han figurerar det, hittills i alla fall - det är en bit kvar av äventyret. Ian McEwan brukar vara klurig och ibland beräknande men här i Hetta är han rent underhållande. Jag skrattar inte högt men jo, jag gillar det så här långt. Och så anar jag ett allvar bakom det komiska, som kanske får ta mer plats längre fram? För nog ska väl romanen komma att handla om klimathotet också. Eller?
Jag tänker lite på Langelands Manuskriptet (läsfest!) men bara lite.
Ps: Jag funderade på varför Hetta plötsligt blev så intressant att läsa. Jag tror det är Joannas "fel", tror jag gjorde en omedveten mental notering efter att ha hälsat på hos henne.
Jag lyssnar på Hetta som ju är Radioföljetong för tillfället. Är bara i början men gillar boken mycket.
SvaraRaderaJa, man kan inte annat än känna för den stackars sorglustiga mannen. Han är ungefär som mina 7-åriga elever - det bara blev fröken. Jag lovar...
SvaraRaderaJag gillade den här skruvade romanen förvånansvärt mycket.
SvaraRaderaDen boken vill jag verkligen läsa! Varför vänta? Jag måste skriva upp den på min lista nu.
SvaraRaderaÅh - vad jag led när jag läste scenen med den förfrusna kroppsdelen! Det var riktigt jobbigt.
SvaraRaderaPå det hela taget gillade jag Hetta. Ian McEwan är en av mina favoritförfattare, men detta är kanske inte hans bästa, mest för att den avtog mot slutet och det händer inte lika mycket som i början av boken.
Alltså oj. Nu lider jag mest med Beard. Ska fortsätta läsa, snabbläst bok men jag erkänner - jag skummar de mest vetenskapliga partierna..
SvaraRaderaJag gillade Hetta helt ok, men som stort fan av McEwan, och som Vicky, tycker jag inte att den hör till hans bättre. Delvis höll han ångan uppe i det tragikomiska poträttet av den jobbiga Beard, men vissa partier kändes mest långrandiga. På det hela taget tror jag min käre Ian ska hålla sig lite ifrån det komiska/frustande tilltalet- han är så my bättre när han håller sig till det allvarliga, hemska och sorgliga som i Försoning, Kärlekens raseri, På Chesil beach, Lördag etc...
SvaraRaderaJenny - ja, hans andra har ju ett helt annat djup och allvar. Trodde inte jag skulle gilla Hetta så my som jag gjorde, men den var oväntat skruvad. (stackarn..) Chesil Beach är annars den som lyser starkast i mitt minne. Har tänkt jag ska läsa de äldre, översatta, ngn gång - Cementrädgården, Tiden och barnet m fl. Har läst från Amsterdam och framåt. Riktigt bra författare, när jag tänker efter :)
SvaraRadera