Jag imponeras av alla läsplaner som finns där ute, i och utanför den bokbloggande hörnan. Imponeras av viljeinriktningen och målmedvetenheten. För jag lyckas ju inte ens hålla de enklaste planer, och kanske är det dags att helt ge upp att alls försöka planera läsningen? För det fungerar aldrig. Eller jo, i somras gick det faktiskt. För tanken var att läsa Eyvind Johnsons tre böcker om Johannes Krilon och de läste jag ju. Jag levde mig in i böckerna och de levde sig in i min sommar. Fast det måste vara det där undantaget.
För nu då? Snart är det långhelg och min plan var att läsa Lars Saabye Christensens Beatles men så kom en annan norrman och trängde sig före. Så nu blir det Min kamp och den kommer ju att räcka ett tag. Inte ens den lilla planen gick i lås.
Det kanske är nyttigt för en till större delen strukturerad person att låta läsningen vara sitt eget flöde? Inte fundera så mycket på vad som kommer härnäst. Det är läsningen som kommer till mig som blir den bästa, tror jag. Kanske är det dags också att inte planera att skrivpausa för det går ju inte heller, uppenbarligen.
Min enda plan i sommar är att absolut inte läsa andra delen av På spaning efter den tid som flytt. Aldrig. Never. Ne jamais.
Jag tycker om läsplaner och göra listor på böcker jag ska läsa men jag följer dem aldrig. De tillkommer alltid nya böcker som gör att listorna bara blir längre och längre istället för att bli kortare
SvaraRaderaJag tror du gör rätt i att inte planera så mycket. Man behöver ju variation för att verkligen uppskatta böcker. Det bästa är nog faktiskt att välja efter vad man är sugen på att läsa just där och då.
SvaraRaderaHaha. Så fort jag gör upp minsta antydan till plan så är det enda jag kan vara riktigt säker på att jag i alla fall inte kommer läsa just de böcker jag planerat att läsa.
SvaraRaderaMen samtidigt så gillar jag verkligen att låta läsningen flöda och falla sig så som den faller sig. Så länge jag har goda böcker inom räckhåll, så...
Jag började ju läsa Saabye Christensen mitt i Min kamp, förresten, och nu ligger Kampen halvläst. Så det kan gå både på det ena och det andra sättet.
Jag känner igen mycket i det du skriver om- och jag har sällan läsplaner- det brukar ändå inte hålla... Man tänker ett och så blir det ett annat. Lika bra det, tycker jag. Raka vägar blir ofta tråkiga- bättre att låta böckerna få bestämma själva. Och.. "På spaning efter den tid som flytt" (jag läste två delar och sedan gav jag upp- jag längtar inte att fortsätta läsningen- "not my cup of tea")
SvaraRaderaJag är nog lite dubbel här - jag tycker det kan vara kul att spåna på listor med böcker som jag vill läsa, men till syvene och sist så är det ändå inspirationen som styr oavsett vad jag tänkt från början. Att försöka hålla sig strikt till en uppgjord läsplan skulle kännas ungefär lika begränsande som vara styrd av en kurslitteratur lista.
SvaraRaderaAr det inte skont att vara utan plan? OCh bara glida med ibland? Jag ahr nagra planer, men inget alltfor kravande, det skulle nog inte ga sa bra!
SvaraRaderaLäsplaner eller ej - listan på böcker som ska läsas någon gång, i takt eller otakt, tenderar att växa. Fint se fram emot, förstås!
SvaraRaderaKanske en antiplan vore något för oss oplanerade? För det kan väl inte gå fel om man planerar att inte läsa de böcker man vill läsa. Eller? :)
Och jag som just gjort upp en Boktolva - att läsa tolv författare som jag är nyfiken på men jag inte läst tidigare... det kan man väl kalla plan? :D Fast jag har bara åtta på listan än så länge. Ska fylla på den alldeles snart. Men jag har förståss hela året på mig! :D
SvaraRaderaAnnika - en 1 års plan låter ändå rätt lugnande :)
SvaraRadera