söndag 29 maj 2011

Liv och dikt och Knausgård

Lite mer än 1/6 del är jag kommen i Knausgårds andra kamp. Han har alltså lämnat fadersrelationen och övergått till att skriva om småbarns- och författarlivet i ett närmare nu. Åtminstone är det så just där jag befinner mig. Att göra upp med sin familj och släkt är ju en genre i sig och inte så kontroversiellt, kanske. Att utan att hymla eller lägga ut dimridåer skildra andra människor är heller inte så ovanligt. Men oftast tänker jag att det görs antingen med ett avstånd i tiden eller genom att det är redan mer eller mindre offentliga personer som beskrivs. Jag tänker förstås på Carina Rydberg och Maja Lundgren.

De personer Knausgård skildrar, t ex föräldrarna till barnens dagiskompisar,  är däremot människor i hans omedelbara och vardagliga närhet, utan egen vilja att vara offentliga. Det är varken smickrande eller osmickrande porträtt, snarare som om Knausgård säger ut de där värderingarna som vi väl alla gör i tanken - mer eller mindre medvetet - av våra medmänniskor. En del är iakttagare mer än deltagare och Knausgård beskriver sig som den som har svårt att delta i konversationen, den som känner sig udda.

Hur författarens liv ser ut idag vet jag inte, om han fortfarande umgås med människorna han berättar om i bokens början. Jag tänker på deras möte med författaren efter att ha blivit skärskådade och beskrivna. Kanske är det smickrande för egot att ha gjort ett litterärt avtryck, oavsett hur det ser ut? Tänker också på författarens möte med dem och på om hans skildring är modig eller dumdristig. Vad gör detta projekt, den nära nog maniskt detaljerade skildringen, med skrivare och läsare, och vad betyder det?

Är livet kanske en förbannad dikt?

5 kommentarer:

  1. Den ska jag läsa, men det får nog dröja lite. Ser fram emot den.

    SvaraRadera
  2. Nu har jag inte läst del 2 men visst måste han ha blandat och gett korten en del - hur skulle han annars kunna hämta på dagis och gå på föräldramöten och se folk i ögonen?

    SvaraRadera
  3. Dette har vært en stor diskusjon i Norge og mange er forbannet på Knausgård fordi de føler seg utlevert i tekstene hans.
    Artig å lese hva du syntes - spent på fortsettelsen. Bøkene er kanskje veldig interne, sånn at man må kjenne personene for å fullt utbytte?
    Les forresten En dåre fri av Beate Grimsrud hvis du ikke har lest den enda!! Hun er svensk og norsk :-)

    SvaraRadera
  4. Bokstödet - du har att se fram emot!

    Joanna - vet inte hur mycket han maskerar. Om öppenheten är lika oavsett vilka han berättar om. Funderar på detta med liv och dikt, om dikten hans påverkar inte bara hans eget liv utan också människorna omkring honom. Hur de förhåller sig.

    Janke - första delen var ju nästan uteslutande i Norge o om den egna familjen. Nu har svenska kultureliten börjat synas och den svenska kulturen. Intressant tycker jag hans iakttagelser om svenskt kontra norskt är. Kulturskillnader som jag själv funderat över. Varför vi svenskar tar allt på så himla stort allvar -när norska skidlöpare ler och skrattar sig över målsnöret är svenskarna liksom aldrig riktigt nöjda. Heja Norge! Tänker jag. :)

    SvaraRadera
  5. Mottagandet av Knausgårds Min kamp 2 diskuteras på Maja Lundgrens blogg.
    http://lundgrenmaja.blogspot.com/2011/05/aforism.html#comments

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!