Skådespelerskor

Oinspirerad eller inte, det jag upplever går i alla fall igenom skalet. Igår intogs den fina middagen framför den franska filmen Skådespelerskor (2007), av och med Valeria Bruni Tedeschi. Jag blev oerhört förtjust i filmen som rör sig i gränslandet mellan verklighet, fantasier och drömmar. Som åskådare vet jag inte alltid vad som händer i den verkliga världen och vad som utspelar sig i huvudpersonen, den ca 40-åriga skådespelaren, Marcelinnes huvud. Marcelinne spelas fint av just Valeria Bruni Tedeschi.

I filmens inledning har en teaterensamble samlats för att öva in en pjäs där Marcelinne har huvudrollen. För mig som är rätt fascinerad av skådespelares sätt arbeta, att gå in i roller är det intressant att följa arbetet som skildras. Här är det den karismatiske regissören som på mer eller mindre bra sätt pressar sina skådespelare. Jag tänker också på Bröderna Mozart som innehåller en del mer eller mindre lustiga scener av improvisation.

Marcelinne är neurotisk, hon är ensam, väntande, drömmande och förvirrad. Hon är skådespelare inte bara på scenen utan också i sitt eget liv genom de roller hon spelar - kvinnan, älskarinnan, dottern, skådespelaren, idolen etc. En roll blir ny för henne, den att längta efter barn. Alla har vi ju olika roller i livet, därför är det lätt att ta till sig skildringen av Marcelinne. Alla roller passar inte ihop och ibland har man inte huvudrollen i sitt eget liv. Rollen Marcelinne ska gestalta nu, på teatern, bjuder på motstånd men väl där är hon mer än ett med karaktären.

Jag är oerhört förtjust i den här filmen som är så bra spelad. Den känns rätt igenom äkta. Jag förstår så väl Marcellines ångest och hur hon ibland knappt hänger samman. Ibland verkar hon agera i sitt liv helt utan att synas. Filmen har scener, som är på samma gång underhållande dråpliga, absurda och tragiska, vilka på olika men lika starka sätt berör mig. En bi-inspiration i filmen är kläderna. Marcelinnes fina franska klädstil, kvinnlig utan att vara för flickigt söt. Jag önskar jag kunde uttrycka mig mer djupt analytiskt om filmen. Just nu är jag mest omtumlad av och glad över att ha sett den. Sex dagar till får jag Skådespelerskor hemma, det är troligt att jag ser den igen för detta är det bästa jag sett på länge.