Ögonbindeln av Siri Hustvedt gör ett starkt intryck på mig, men den förvirrar mig också. Det är en roman jag skulle vilja göra en schematisk beskrivning av för det är något med kronologin som oroar mig. Jag bläddrar fram och tillbaka, fram och tillbaka för att få grepp om den undflyende berättelsen. Iris är bokens jag-berättare, hon är en ung kvinna, en litteraturstudent i New York. Författaren berättar om hennes möten med olika människor där vissa kommer att inverka mer påtagligt i hennes liv. En del udda existenser presenteras läsaren för som t ex Mr Morning som anställer Iris för att hon ska beskriva föremål efter en död ung kvinna. Det finns något gåtfullt i flera av dessa möten. Ett foto av Iris får sitt eget liv och dyker upp i olika sammanhang samtidigt som historier om det spinns. Iris är en tid på sjukhus för att komma tillrätta med sina migränattacker. På något ställe i romanen beskriver Hustvedt på ett väldigt sannolikt sätt hur migränattacken stör Iris syn, bildar en aura, där fotot hon tittar på äts upp av ett allt större svart hål. Kanske är det Iris egen identitet som slukas, förintas? Hustvedt berättar om relationer som Iris inleder och avslutar. Det handlar mycket om just identitet, vad som formar.
Allt utspelas i en ganska lockande konstnärlig och akademisk miljö. Men frågan jag bär med mig är - vad är det med kronologin? Boken som är indelad i fyra delar skildrar i tre av dem separata händelser, här oprecist återgivna; arbetet för Mr Morning, förhållandet med pojkvännen Stephen och fotot av Iris som cirkulerar samt sjukhusvistelsen. Den fjärde delen innehåller bitar från de föregående tre men berättar också om Iris förhållande till och med professor Rose. Det är gåtfullt och på något sätt mysigt att läsa boken. På dess baksida står att boken skildrar Iris möte med "fyra starka personligheter", baksidesskribenten och jag fäster oss dock inte för samma personer. Iris möter fler än fyra personer som har stark inverkan på henne. Jonas Hassen Khemiri använder i Fem gånger Gud en baklängesvariant av sitt namn, Sanoj, det samma gör Siri Hustvedt*. En berättelse i jag-form kan vara ganska trösterik om jag som läsare känner mig osäker på hur det ska gå för personen. För så vida författaren inte låter henne berätta från andra sidan finns något slags liv även efter den utlästa boken. Så är fallet i den här boken, jaget i boken får mig att tänka att hon i alla fall "lever" efter bokens slut.
*Även i Fem knivar hade Andrej Krapl finns förattarens förnamn med, som namn på den Gud som övervakar berättelsen. En studie i uppsatsform av författarrollen, som inskriven i berättelsen, skulle kanske kunna handla om det?
Dette er en av de bøkene jeg har lest flest ganger. Det er mye å tenke over og lure på. Spørsmål forblir ubesvarte. Og det er noe med handlingen, som er som du er inne på, ikke kronologisk og linjær, men heller ikke med tradisjonelle tilbakeblikk. Den siste fortellingen omslutter på en måte de andre tre i tid.
SvaraRaderaBare synd at Siri Hustvedt er en av de forfatterne som ikke har blitt bedre med årene. I hvert fall etter min mening.
Har du lest flere av henne?
Jag kan också tänka mig att läsa den igen, hitta fler ingångar, sätt att läsa den på. Som du skriver är det ingen återblick som ges, hennes berättarsätt är på något vis mer avancerat än så. Lily Dahls förtrollning och Vad jag älskade har jag läst tidigare men Ögonbindeln är den jag fastnat mest för. Så kanske började hon på topp?
SvaraRaderaJeg tror det. Men jeg likte Lily Dahl også veldig godt. Det jeg elsket leste jeg på kort tid, den var veldig spennende og jeg var veldig inne i boka mens jeg leste. Likevel synes jeg ikke den er like vellykket som de to første. Den siste boka hennes har jeg ikke lest. Og ikke essayene heller.
SvaraRaderaJag har än så länge bara läst What I loved av Siri H, men den är en av de bästa böcker jag läst. Sorrows of an American str i hyllan och väntar. Men nu måste jag ju förstås se till att läsa Ögonbindeln!
SvaraRaderaBlindfolded, eller med bind for øynene som den heter på norsk, er en av mine desiderte favoritter. Har lest den flere ganger og har som dere mange spørsmål hver gang jeg har lest den. Jeg er helt enig med at dette er Hustvedts beste bok, og at resten ikke holder samme kvalitet.
SvaraRaderaVad intressant att även du, Janke, läst boken flera gånger. Den har på något sätt en stark dragningskraft. Boken skulle vara intressant att diskutera i någon slags bokcirkel. En skicklig komposition är det verkligen.
SvaraRaderaCatrin, du har något att se fram emot!
En annan studie i uppsatsform, som väntar på sin skrivare, är
SvaraRadera"Konst och seende som motiv och tema i Siri Hustvedts litterära universum".
Att Siri Hustvedt är en filosfiskt intresserad och skolad konstvetare och konstkritiker är så tydligt i de tre romaner av henne som jag har läst. Ögonbindeln i den bok som du Hermia skriver om här förvandlas ju till makuladegeneration i "Vad jag älskade". Också Lilly-boken handlar om seende (på konst, på andra, på sig själv).
Ni som hunnit läsa den engelska versionen av Siri Hustvedts nya roman - finns detta motiv/detta tema också i den?
Lena K E
Åh ja, att få diskutera den här boken i grupp hade varit väldigt givande tror jag. Jag läste den under en period då jag hade väldigt många böcker på hög och jag tror att jag läste den lite slarvigt, definitivt en bok som vinner på långsamläsning tror jag, och på omläsning. Jag tror att jag kommer att ta mig an den en gång till i framtiden. Jag tyckte mycket om den redan första gången dock, men jag kan inte säga att jag greppade den helt.
SvaraRaderaAbsolutt en bok det hadde vært fint å diskutere med noen. Å, den som var med i en lesesirkel!
SvaraRaderaDet hadde også vært morsomt å diskutere "Lily.." For eksempel i forhold til "En midtsommernatts drøm", som jo er sentral i boka.
Jag måste bestämt läsa om Hustvedts andra böcker. Att En midsommarnattsdröm finns med i Lily.. har jag inget minne av t ex. (När när??) Jag läser sällan flera verk av en och samma författare under en mindre tidsrymd. Ofta kan det ta ganska lång tid mellan verken av en författare. Det gör att jag har svårt att se återkommande teman, eller svårt att ens komma ihåg vad böckerna handlar om (bra att blogga därför). Jag önskar jag klarare såg Hustvedt verk i relation till varandra. Önskar lite mer ro att fördjupa mig istället för att hoppa mellan olika stilar, röster hela tiden... Hustvedt är definitivt intressant att läsa vidare, läsa om!
SvaraRaderaJeg synes å huske at Lily spiller Hermia...?
SvaraRaderaAha... Onekligen en bok att läsa om!
SvaraRadera