Jag brukar tänka på Erlend Loe som en författare jag gillar, en författare vars böcker jag blir varm av att tänka på. Men jag reviderar nu min uppfattning. Jag gillar en av de böcker jag läst - Naiv Super - och det så mycket att gillandet måste ha smittat de andra böckerna.
Nu har jag läst Gör vad du vill (2007) som utgörs av den 18-åriga Julies dagboksanteckningar. Hennes föräldrar och bror har omkommit i en flygkrasch. "Gör vad du vill" är faderns sista hälsning till henne via sms - ett budskap hon försöker förhålla sig till på olika sätt. För Julie försöker på sitt sätt hantera livet som ensam kvar. Eller egentligen försöker hon hantera döden - familjens och den egna som hon förbereder. I sin sorg får Julie endast ett bisarrt stöd av "psykogeir", en man som verkar ha fått sin psykologexamen från corn flakes-paketet. Den självmordsbenägna Julie söker döden samtidigt som hon gör allt för att förhala den.
Loes avsikt tror jag är att skriva en bok om sorg och om döden men ur ett må-bra perspektiv. Jag har inget emot att skratta åt svåra och tunga ämnen. Arto Paasilinnas Kollektivt självmord fungerade perfekt för mig medan Loes bok faller ganska platt. Jag blir både beklämd och lite uttråkad av att läsa om den suicidala Julie. Det är inte speciellt roligt, men heller inte på allvar. Jag har svårt att göra mig fri från författaren, tycker det är hans och inte Julies röst jag hör. Att boken är skriven i jag-form gör inte per automatik att Julie känns nära och äkta. Istället blir hon lite för skruvad, lite för mycket.
Kanske kan en annan människa finna tröst och styrka i romanen eller finna nöje i den men jag gör det tyvärr inte. Jag tror man kan tycka helt annorlunda om boken - jag tar gärna del av andra uppfattningar!
Lite synd är det att inte behållit den norska titeln Muleum lika gångbar på svenska.
Jag har faktiskt också börjat revidera min uppfattning om Loe. Jag älskar ju Kurt-böckerna också och gillade verkligen Naiv Super som jag minns det, men senaste Kurt-boken kändes bara bitter och... otrevlig. och lite har jag fått känslan när jag läst intervjuer med honom att det är ditåt han har barkat senaste året i alla fall. Dock fortfarande sugen på att läsa fler av hans böcker för vuxna för att se vad jag tycker.
SvaraRaderaMen hallå! Jag skrattade och grät när jag läste den. Var hur kul som helst. Var länge sen jag läste den, och kommer inte ihåg allt. Men vissa scener sitter kvar, tex på fågelfarmen. Jag fortsätter att gilla Loe. Ska vara lite skruvat. Gör vad du vill tror jag egentligen är en ungdomsbok. Jag tycker den passar bättre som det, men det går väl inte att rekommendera en självmordsbok till ungdomar, säkert därför den inte klassats så.
SvaraRaderaMen läget är väl som det ska. Du och jag tycker ju olika om det mesta, förutom om En familjelägenhet och några till :-
Jag har en pojkvän som är Loe-fan, så jag tror jag vid det här laget har fått i princip alla hans böcker berättade för mig...och visst, jag skrattar bitvis åt det absurda & underfundiga hos honom, men efter att ha läst naiv super fick han inga fler chanser hos mig. Känns som det räcker gott att få höra godbitarna ur varje roman, men har ingen längtan efter hans böcker i sin helhet- kanske borde han satsa på noveller istället?
SvaraRaderaDora - varför blir jag inte förvånad? Undrar hur vi kan ha så kul ihop när vi skrattar så olika.. ;-)
SvaraRaderaBokomaten - intressant att bitterheten ökar... men kanske inte så bra för böckerna..
Jenny, noveller av Loe - det tror jag skulle kunna bli riktigt bra!