Det finns några böcker som jag tänker om att; de här måste jag läsa, men inte nu, inte än men någon annan dag, en speciell dag. Som om viss läsning kräver det där exakt rätta tillfället. Nu har tiden kommit för Stina Aronsons Hitom himlen utgiven 1946. När jag nu kommit en bit in i boken vänder jag tillbaka till Sara Lidmans förord och konstaterar att om Stina Aronson vet jag alldeles för lite.
Av någon fördomsfull anledning tänker jag att författaren kommer från det Norrbotten hon gestaltar. Men nej, inte alls - Stina Aronson har sitt ursprung i Uppsala, har studerat och flyttar med sin make läkaren till Norrbotten för att leva där under en tid. Läser om författaren att hon ses som en modernist, så läser jag vidare i berättelsen med nya ögon. Med ökad men inte tillräcklig kunskap om författaren.
Jag tycker mycket om det jag läser och blir nyfiken på Stina Aronsons andra för mig mindre kända texter. Hemlånad är också Feberboken, den som citeras i blogghuvudet hos Kajsa eller We Tell Ourselves Stories in Order to Live:
Jag säger som Stina Aronson i Feberboken: "Min hjärna kan inte skära små nätta borgerliga fasoner - den vill klyva i rättvisa hälfter som en slaktarkniv"
Varje gång jag besökt den bra bloggen har jag stannat till vid citatet, tänkt att ja just det - Stina Aronson. Nu sitter jag äntligen med hennes bok framför mig, tiden är rätt och texten fattar tag i mig.
Vilken bok eller vilka böcker väntar på rätt tid hos dig!
Just den här boken väntar faktiskt på rätt tid hos mig. Jag har kikat efter den flera ggr på Bokbörsen och bidar min tid.
SvaraRaderaJag tycker mycket om tanken på att det finns en rätt tid och plats för vissa böcker. Ja, inte nödvändigtvis EN rätt tid – det kan mycket väl finnas flera tillfällen i livet då en bok kan vara rätt, men också många tillfällen då samma bok blir helt fel. Det är därför jag mycket förespråkar det där med att man ska lägga ifrån sig böcker som man inte kommer in i, och återvända efter ett år eller två, och se om det är rätt tid då.
SvaraRaderaJag har också sneglat på Aronsson, men känner inte riktigt att det är rätt tid för mig och henne just nu. Däremot minns jag med en rysning när jag och A.S. Byatts De besatta äntligen möttes. Så många gånger hade jag försökt komma in i boken, och när det äntligen lyckades visade det sig att vi var som gjorda för varandra.
Grattis till din nya bekantskap!
Jag har också en Stina Aronson som väntar på sin tid, novellsamlingen Sanningslandet. Den väntar också på att jag är på rätt plats, eftersom jag lämnade kvar boken i Sverige i somras. Efter det här inlägget ser jag fram emot att läsa den vid nästa Sverigebesök senare i höst.
SvaraRadera"Hitom himlen" blev jag så väldigt förtjust i- den läste jag för någon månad sedan. Den är vacker, gripande och precis som du säger- man kan inte fatta att någon som inte kommer från "norr" kan skriva så besjälat om trakten och dess människor. Feberboken har jag också införskaffat- ser mycket fram emot den. Mitt exemplar av "Hitom himlen" är gammalt och nött- det var min mammas (och hon tyckte mycket om Stina A).
SvaraRaderaVad roligt att du har upptäckt Stina Aronson!
SvaraRaderaSå trevligt att vi är flera som läst/läser/är nyfikna på Stina Aronson! Jag är mycket glad åt min nya bekantskap. Suger på karamellen för den får gärna räcka länge..
SvaraRaderaNU: Agneta Pleijels nya roman.
SvaraRaderaLäs i Gefle dagblad, Hermia, min morbror Carl-Adolf Murrays (97 år) spännande reflexioner om systern Helena i den boken.
Förresten: Varma rekommendationer att till biblioteket i Gävle bjuda in min fantastiske morbror - vilken berättare han är!
(C-A s systerdotter Lena Kjersén Edman hänger då gärna med och lyssnar.)
Lena; Jag skulle vilja höra DIG berätta! Och jag måste också finna tillfälle att höra din morbror, om inte på biblioteket så någon annanstans.
SvaraRaderaHär finns artikeln som kommenteras http://gd.se/kultur/1.1370915