En gotländsk pärla

I maj var jag ju på ett folktomt Gotland. Först på konferens, för att sedan kryssa ön med bil tillsammans med maken. Några gånger for vi förbi en skylt med texten "Muramaris". Det lät så bekant - men vad var det? Efter en snabb koll med hjälp av telefonen trädde det fram ur minnet och vi åkte dit. För det är ju ett hus, ett f d konstnärshem! Om du har vägarna förbi Visby, så ta sikte på skylten ca 5 km norr om stan och sväng in. Muramaris är en gotländsk pärla! Kanske har restaurangen intill öppet?

Huset byggdes under åren 1915-17 av Ellen Roosval von Hallwyl och Johnny Roosval. Hon konstnär och dotter till samlaren Ellen von Hallwyl (Hallwylska museet), han konsthistoriker. De gjorde, precis som Vargas Llosas Mario och tant Julia, skandal genom sitt äktenskap. Förutom att Ellen skilde sig när hon träffade Johnny så var ålderskillnaden, även i deras fall, stor.

Sommarhuset är idag ganska eftersatt, även om upprustning pågår. Det är byggt i en stil som blandar gotländsk medeltid och italiensk renässans. Det är vackert placerat, jag förstår verkligen att paret föll för platsen, med utsikt mot vattnet. Det är lätt att föreställa sig att där på sin tid pågick stor aktivitet - här fanns ateljéer, bastu, golfbana, tehus, lusthus mm. Ellen skapade, bl a de flesta av statyerna i barockträdgården, som återställts.

Makarna anlade tillsammans trädgården, som planlagts av Nils von Dardel. Konstnären var en återkommande gäst i hemmet och nära vän med/partner till Ellens son Rolf, som ibland stod modell. Det spekuleras t o m i  om han är modell för "Den döende dandyn" och att målningen kom till i huset.

Det är fantasieggande... Mari Jungstedt fascinerades av historien och skrev sin Den döende dandyn inspirerad av Muramaris. Jag har inte läst deckaren men dras med i hennes berättelse om hur den kom till.

Huset med dess park och tillbyggnader är skapat genom ägarnas varma omsorg. Titeln på en fin bok, skriven av Håkan Hollström och Anna Lytsy, Muramaris – en kärlekshistoria, fångar in vad det handlar om: Kärlek!

Efter resan snöade jag in lite på Muramaris, läste på en del och så avslutade jag tillsammans med en kurskompis mina 7,5 poäng kulturjournalistik med en artikel på Wikipedia, för där fanns konstigt nog inte Muramaris med.

Ett annat fint hus
Hildasholm