Inte bara på Capri

Det känns lite tungt i hjärtat när semestern går mot sitt slut, det spelar liksom ingen roll att jobbet jag återvänder till är stimulerande och intressant. Det är ju på sommaren, under de lediga veckorna, jag mår som allra bäst. Jag hoppas kunna hitta samma frid i vardagen som under de senaste fyra veckorna - någon gång borde det ju fungera! I sommar har jag samlat upplevelser, besökt nya platser och upptäckt för mig okända pärlor. En sådan pärla hittade kärleken och jag igår.

Efter en natt i Tällberg åker vi vidare till Leksand och Hildasholm, ett vackert stenhus granne med kyrkan med utsikt över sjön, uppbyggt 1910-11. Här huserade engelskan Hilda Munthe (1882-1967) om somrarna tillsammans med sönerna Malcolm och Peter. Den som läst något om eller av Axel Munthe vet att det här är hans hustru och barn. Den inlevelsefulla guiden som visar huset berättar om ett inte så lyckligt äktenskap. Det är främst Hilda och sönerna som vistas här, i Leksand. Hilda tycks snabbt ha fattat tycke för platsen. Här bygger hon upp en fantastisk och fantasifull trädgård. I bygden spelar hon tillsammans med sönerna upp skådespel och marionetteater. Huset gästas av kändisar som Otilia Adelborg (som dessutom agerar påve i ett av skådespelen) och Emma Zorn bland många andra.

Huset är intakt bevarad - med möbler från 1500-talet och framåt främst från Hildas familj, konst av kända och okända och kreativt smyckade väggar. Särskilt sonen Peter var konstnärlig och har bidragit till att ge huset dess karaktär. Det är tilltalande detta hur de själva satt sin prägel på hus och omgivning, hur leken verkar ha varit en del av vardagen. På övervåningen finns ett kapell, Hilda var djupt religiös, där Peter målat tavlor med drömska (kristna) motiv. I Hildas rum finns garderoben med klädda klackskor till hennes fötter som måste varit pyttesmå och vackra vita kläder att titta in på.

Huset är så inspirerande att möta, att tänka sig in i hur de levt här. Kommit hit och slagit upp dörrarna för den svenska sensommaren. Det är nästan excentriskt. Familjen har sett till att hemmet bevarats och att det idag är öppet för allmänheten. I receptionen kan man beställa en picknickkorg för att i trädgården ytterligare insupa atmosfären. Det gör vi för att smälta intrycket av huset innan vi beger oss ut i den gröna oasen. Jag som inte är någon fantast av växter och trädgårdar blir berörd av de små rum som växter och statyer bildar och går loss med kameran.

En promenad bort från huset öppnar sig skogen för Fontänträdgården som var klar lagom den Eriksgata som Drottning Victoria och Gustav V företog 1924. Och så Brunnsträdgården där jag kastar (inte vaskar) en peng i brunnen och önskar något fint, som många andra före mig. Efter stigen finns dessutom ett Ekotempel placerat för bästa möjliga utsikt över Siljan. Jag ser framför mig hur de övar skådespel av Shakespeare eller andra klassiker. Ser för mig hur de agerar i sommarnatten.

En favorit blir den Nedsänkta trädgården, som överraskande bildar en oas alldeles nära huset. Men fontänens ungar ser ut att ha råkat i luven på varandra.

Jag är glad att jag fått ta del av sommarparadiset, Hildasholm.