Brödet är brutet, Böll är läst

Denna eftermiddag och kväll, när regnet öser ner, myser jag i soffan med SR Klassikt i P2, te och Ungdomens bröd av Heinrich Böll.

Och vips! Så har jag visst bidragit till en utmaning hos Lyran - Tyskspråkigt, med anledning av Bokmässan. En Nobelpristagare är det dessutom, från 1972. Kriget är över, tiden är 50-tal (boken är skriven 1955) och platsen Tyskland. En ung man, Walter, har äntligen sluppit undan hungern, nu finns bröd i stora mängder. Efter en ganska misslyckad tillvaro som student arbetar han nu med att reparera tvättmaskiner. Till staden kommer, från hans hembygd, Hedwig för att studera till lärare. Walter har lovat ta hand om henne. Den lilla romanen utspelas under en dag, en måndag. Det är en dag då mycket händer, framförallt för Walter. Han tar avstånd från sitt tidigare liv i konsumismens och lyxartikelns tjänst, han tar avstånd från arbetsgivarens fusk med pengar. Han upptäcker Hedwig och allting förändras och blir kanske lite mer äkta.

Vem är dagens Walter? Som rubbar förhållandet till pengar och ägande, som låter andra viktigare ting sättas i främsta rummet? Det han gör på en dag kanske många inte uppnår under ett helt liv? Hade Walter idag inrättat köpstopp i sitt liv, hade han övergett stadens larm för en stilla tillvaro på landet? Det vet vi inte. Lika lite som vi vet om vad som händer där romanen slutar. I förordet till boken, skrivet av Synnöve Clason, om hur Böll lanserade "brödets estetik", vilket jag blir nyfiken på. Romanen är, precis som den nyss lästa av Duras, tät. Men även om jag gillar det jag läser - språket, strukturen etc - så förmår jag inte att följa den till djupet. Böll skriver om sådant som jag inte klarar att se och föra upp till ytan. Det förstår jag av förordet. Men oavsett vilken nivå man läser romanen på ger den läsaren något. För mig blir den en roman om ett uppbrott och en väg mot kärleken. Något sådant.