Snart är det dags att träffa litteraturcirkeln för sista gången i vår. Jag "valdes in" i höstas och sedan dess har vi läst bland annat Kolka och Dödssynden. Ikväll är står Aino Trosells Hjärtblad på menyn. Men något hände hos mig; romanen trängdes undan av männen (Bergman, Böll, Vargas, Knausgård), och jag har inte hunnit läsa mer än de 40 första sidorna. Men det var gripande sidor, så jag ser ändå fram emot diskussionen. Det är ju där i samtalet, att höra de andras tankar, som litteraturen får verkligt liv. Samma sak som ibland, i de allra finaste ögonblick, händer även i bloggvärlden. Fast i det reella samtalet ändå mer direkt.
Kanske hade Eyvind Johnsons Krilon och hans samtalande vänner i dag träffats genom de sociala medierna. Men jag tror inte de hade valt bort det direkta mötet, det där ansiktsuttryck och gester förstärker orden. Där händer kan mötas när tankar byts.
Istället för solhatt tar jag paraply och regnkläder med mig till Sandviken där cirkeln sluts.
En gränslös kärlekshistoria var så fin och jag ser mycket fram emot att läsa Hjärtblad. Hoppas den får plats i sommar.
SvaraRadera"Hjärtblad" ska jag skaffa så snart jag får tag på den i pocket. Den har varit utlånade på biblioteket hela tiden....
SvaraRaderaEn gränslös kärlekshistoria gillade jag också!
SvaraRaderaEfter gårdagens diskussion blev jag (tyvärr) inte så sugen på att fortsätta läsa Hjärtblad. Så den fick åka tillbaka till biblioteket denna jobblördag... Men jag uppfattade det ändå som att de som läste den från början till slut gjorde det med viss behållning.