Frukost med tant Julia

Hermia: "Mig tycks jag allting ser med delat öga,

Allt ser jag dubbelt."

ur En midsommarnattsdröm

Mitt midsommarfirande hade inte mycket (ingenting) gemensamt med den mardrömsnatt som Shakespeares Hermia går igenom. Istället för att få mitt kärleksliv förstört av en förvirrad Puck vaknade jag utvilad i stugan och intog frukosten utomhus tillsammans med käre maken och tant Julia.

Den är utläst nu, Tant Julia och författaren. Detta spännande första möte med Mario Vargas Llosa handlar om den unge Mario, juridikstuderande med extraknäck på radion och tant Julia, den äldre och frånskilda släktingen som blir hans käresta. Vilken skandal de gör! Släkten upprörs men paret väljer varandra - det är ett seriöst förhållande som trotsar ålderskillnad och släktskap. Det är en härlig, men komplicerad, kärlek som de får kämpa hårt för. De drömmer om en vindskupa i Paris där Mario ska skriva men lever så gott de kan i Lima. Parallellt berättas historier, den ena värre än den andra, skrivna av Pedro Camacho som är en firad följetongsförfattare på radion. I takt med att kärleksparet blir alltmer pressat blir de korta novellerna alltmer förvirrande. Överarbetad tappar Pedro greppet om sina historier, hans figurer uppstår från de döda, byter namn och berättelser.

Jo, men det här var ju en jättebra roman att inleda bekantskapen med Vargas Llosa med. Riktigt bra, med ett språk som anstår en Nobelpristagare och en livlig historia. Jag har förstått att Tant Julia och författaren tillhör en lite mer lättillgänglig del av författarskapet, och att den rekommenderas som bra att starta med,  kanske för att den är skriven ganska rakt, utan någon direkt underliggande symbolik. Nu ser jag fram emot att någon gång ge mig i kast med andra av hans texter. Romanen är bara början på vad jag tror kan komma att bli en lång bekantskap.