fredag 22 oktober 2010

Kvinna i mansdominerat land

I mitt land prisas kvinnor som ger upp sin rätt att protestera. Sedan dör de utan något annat att föra vidare till sina döttrar än osjälviskhet; ett pinande arv, som tårar nerför en svedd strupe.

Så tänker Enitan, huvudperson i den prisbelönta nigerianska författaren Sefi Attas roman Allt gott ska komma dig till del (2010). Romanen skildrar Enitans uppväxt och liv i Lagos från 70 till 90-tal. Som barn lär Enitan känna Sheri, grannflickan som öppnar upp för en friare tillvaro. Vänskapen uppskattas inte av Enitans föräldrar, modern som efter en sons död tillbringar all sin tid i kyrkan och fadern, advokaten. Så inträffar det värsta som kan hända och flickorna skiljs åt.

Enitan går i sin fars fotspår, utbildar sig i England till advokat men återvänder hem, till landet hon älskar. Det är ett land präglat av snabba maktskiften och kupper, av otrygghet och en opålitlig infrastruktur men samtidigt av en stolthet och en tro på förändring är möjlig. Enitan söker kärleken och finner den - men ingenting är enkelt. När hennes far blir fängslad för att ha uttryckt sina åsikter alltför högt vaknar Enitans eget engagemang, vilket för in fler starka figurer i berättelsen.

Attas text skildrar skickligt både individen och hennes plats i samhället och samhället som sådant. Att vara modern kvinna är för Enitan svårt att förena med förväntningarna i det manligt styrda samhälle hon lever i. Den traditionella kvinnorollen är svår att frångå, även på det privata planet.

I ett av bokens kanske mer udda men intressanta partier låter författaren Enitan jämföra afrikansk litteratur med böcker av "utländska" författare:

Och dessutom verkade det som om afrikanska författare hela tiden var tvungna att förklara de enklaste ting för resten av världen. För en afrikansk läsare kändes det som om saker och ting blev alltför ingående beskrivna. Ta harmattan, till exempel. Man visste ju redan: en period från december till januari, damm i ögonen, hosta, kyliga morgnar och fram mot eftermiddagen svettiga armhålor. När jag läste utländska böcker förklarade de aldrig naturliga saker, som snö. Hur den knarrade under skorna, blötte ner ens ansikte så att det blev både varmt och kallt.

Atta själv förklarar också i sin text, både här och på andra ställen. Skrivandes för en publik utöver den afrikanska/nigerianska. Så en viss självkritik spåras i stycket ovanför. Vilken är den tänkta publiken? Samma sak uppstår i viss litteratur utgiven av indiska författare, men skrivna för en mer västerländsk publik. Stycket fortsätter sedan med kritik av den exoticerande bild som ges av Afrika i litteraturen, Afrika som den mörka kontinenten.

Författaren vill säga mycket med sin roman, vill väcka frågor och tankar. Mest nerv har berättelsen i skildringen av Enitans barndom och i skildringen av kampen för ett rättivst samhälle, där människor inte fängslas för sina åsikters skull. Det bestående minnet blir nog det av en engagerande och gripande roman - både om romanens starka kvinnor och om ett samhällssystem på väg mot förändring.

Sefi Atta var där jag inte var, på Bokmässan. Bland annat hos Pocketblogg finns en rapport från ett seminarium med författaren.

Det finns ju en del andra nyare romaner från Nigeria som också översatts till svenska som även de bjudit på starka läsupplevelser. Abigails liv och En halv gul sol till exempel.

9 kommentarer:

  1. Jag vill väldigt gärna läsa "Allt gott ska komma dig till del" jag också- just nu har jag börjat på en samling noveller av henne "News from Home"- de uppfyller hittills förväntningarna. Jag väntar på att biblioteket ska köpa in Allt gott etc... (annars köper jag själv!)

    SvaraRadera
  2. Intressant - jag gillar särskilt det du citerar om hur explicit en afrikansk författare måste vara om självklara afrikanska företeelser. I sådana situationer blir det tydligt vem som så att säga har tolkningsföreträdet, och vem som måste "förstå".

    (Jag tycker ibland det finns samma tendenser när man läser böcker som utspelar sig i Stockholm. Alla verkar förutsätta att man som läsare ska ha klart för sig var alla gator ligger, och vilka associationer som häfter vid varje förort. Det är enormt irriterande, om man som jag inte alls känner Stockholm _så_ bra. Läser man en Göteborgs- eller Malmö-skildring så backas mycket oftare (är mitt intryck) droppandet av gatunamn upp med förklaringar om vad det är för slags gator.)

    Jag vill egentligen läsa mer afrikansk litteratur, men det strandar oftast på ett "ska bara..." som gäller allt annat som jag har hemma oläst. Jag fastnade dock för en intervju av en kvinnlig författare i Babel, där man diskuterade afrikansk litteratur - i avsnittet från bokmässan. Petina Gappah hette hon, jag måste kolla upp henne. Har du sett det babel-avsnittet? Läst något av henne?

    SvaraRadera
  3. Den boken måste jag läsa, verkar intressant. Litteratur från Afrika kommer mer och mer och det är kul tycker jag och i samband med bokmässan har den uppmärksammats mer också. Jag läste för en tid sedan Chris Abani, Graceland också från Nigeria som skriver som pojken Elvis och hans mycket olyckliga uppväxt i Laos slum. Har du läst den?

    SvaraRadera
  4. Åh, jag var där... på bokmässan och lyssnade till Sefi Atta. Så intressant så klok. Årets bokmässa har varit den mest intressanta för min del. Du nämner Chris Abanis bok, han var nog den som gav det starkaste intrycket... med sin klokskap och han utstrålade trygghet trots att han berättade om sin bakgrund. Jag läser Irene Sabatis Pojken på andra sidan nu, så bra! så bra! En bok som jag vill rekommendera är 21 * kärlek en novellsamling av författare från främst Uganda. Några av dem var där och berättade om en organisation Femrite som stödjer kvinnor som skriver. Det var så himla intressant och det var unga starka tuffa kvinnor. Afrika har många intressanta författare! Läs gärna senaste numret av Karavan!

    SvaraRadera
  5. Härliga snabba kommentarer! Kul!

    Ingrid: Roligt du läser Atta i novellform - hoppas du skriver om dem senare?

    Vixxtoria: Intressant det du skriver om hur Stockholm utgör normen.. Att samma fenomen finns här. Det skulle man titta närmare på.. Jag har läst nästan hela Gappahs samling noveller men var nog inte så upplagd för det formatet just då. Men de var välskrivna och varierande de jag läste. Såg inslaget med henne på Babel o önskade hon fått ta ännu mer plats.

    Bokstödet: Graceland har jag inte läst, har haft den hemma från biblioteket men tyckte just då den kändes lite tung. Du gillade den? Har kanske bloggat om den också? Måste undersökas...

    Ewa: Du var där och hörde Atta!! Det måste ha varit en jättespännande bokmässa i år! Jag tar den så här i efterhand på hemmaplan, ikväll ska jag börja med just Pojken på andra sidan, sedan väntar Atlantens mage och Coconut. Karavan prenumerar jag på så det feta afrikanumret finns i närheten :-)

    SvaraRadera
  6. Chris Abani har jag lyckats missa, Allt gott ska komma till din del har jag i alla fall fingrat på, men visst blir det ibland som Vixxtoria skriver att de skjuts på framtiden. Det är många böcker jag ska läsa någon gång... Gappah lyssnade jag på under Bokmässan och har hennes signerade bok hemma. Noveller, det är svårt det. Läser Munro nu och behöver nog en novellpaus därefter.

    SvaraRadera
  7. Den här boken har jag inte alls hört om, så jag är jätteglad att läsa din recension!

    Jag har också funderat på det här med att skriva så att man förklarar för dem som inte förstår. Å ena sidan finns risken att det blir "turist-litteratur", å andra sidan tycker jag att det är bra att en bok vänder sig till fler än de som lever under samma villkor. Jag har tänkt på det när jag har läst Orhan Pamuk och Chinua Achebe. Båda beskriver sina omgivningar väl (men utan att det blir turistbroschyr av det!!!). Jag hoppas att det inte är något som gör att inhemska läsare känner sig skrivna på näsan, för de här miljöerna och sederna är det ju inte heller alla i samma land som känner till. Jag jämför med svenska skildringar av livet på en bondgård, än hellre för femtio år sedan - hur många av oss behöver inte ganska tydliga beskrivningar för att riktigt förstå hur kringflygande hö sätter sig i håret och virvlar upp damm i ögon och näsa?

    SvaraRadera
  8. Enligt O: Visst är det speciellt med noveller... En novellsamling kan "kräva" lika my energi, engagemang för varje berättelse som vore var och en en välskriven roman. Ibland rätt utmattande. Men bra noveller är samtidigt en fröjd att läsa. Vi får se vad du tycker om Gappah! Munro har jag ännu inte läst, men måste göra det en dag.

    Jenny B - håller med om att det är bra för oss läsare som inte hör hemma i kulutren, miljön vi läser om att få förklarande beskrivningar. Det ökar definitivt tillgänglighet och läsbarhet. Samtidigt som det tilltalet inte alls finns i västerländsk litteratur, som verkar ha en annan tänkt publik eller utgå från en annan norm. Achebe låter som du skriver def inte som en turistbroschyr! Så det går att göras både snyggt och för att presentera läsaren för ett skede en bit tillbaka i historien...

    SvaraRadera
  9. Så intressant att läsa dina tankar om boken. Jag köpte den på bokmässan efter att ha hört Sefi Atta och jag tyckte mycket om den. Abigails liv läste jag i somras och den var otäckt bra!
    http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2010/09/allt-gott-ska-komma-dig-till-del.html

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!