"Man ville ta läsarens hjärta med storm, men vad gör läsaren? Klockan tre har han läst ut ens bok och klockan fyra börjar han på en ny, oavsett hur bra den förra var."
I det här fallet är läsaren en hon som gör just så. Sträckan jag använder för att smälta en roman är ganska kort. Nu är jag igång med nästa som jag väntar ska bli en stor läsupplevelse till. Nostalgia av Mircea Cãrtãrescu. En man vars namn nämndes inför Nobelpriset. Den författare som berättar i prologen skriver orden om den flyktige läsaren.
Årets pristagare har jag inte läst, kanske håller jag på med en framtida?
Så sant som det är sagt! Ibland känner jag faktiskt litet dåligt samvete över att lägga ned en bok och genast ta upp en annan. Har jag tid eller ro till det tar jag en paus och gör något annat ett tag i alla fall.
SvaraRaderaHoppas att du gillar Nostalgia! Det är min favorit av hans böcker, och den lyser som en guldinfattad rubin (eller rött glas i plast) i mitt minne!
Låter så...Jag tror att om man återkommer till oss om 15-20 så kommer många av oss att ha läst nobelpristagaren, oavsett om vi menat att läsa en nobelpristagare eller inte. De författare många av oss läser nu kommer förmodliogen tillbaka om några år precis som Llosa var aktuell för 20 år sedan, egentligen. Och, jo jag har läst flera av hans böcker, faktiskt, men hade väl många före honom i önskelistan. Men inser också att flera av de min mamma önskade i min ålder nu listas... vilket innebär att kanske Murakami kommer att få priset om 15 år?
SvaraRaderaJag köpte Mircea C. till min son för något år sedan, men när jag var hemma hos honom häromdagen upptäckte jag att triologin låg där OLÄST. Nu funderar jag på att ta tillbaka dem.(Kan man göra så) och läsa dem själv. Ska bli intressant att höra vad du tycker.
SvaraRaderaVilket otroligt fint och väldigt träffande citat. Hur bra man än tycker att en bok är så dröjer det ändå ofta inte länge innan man är igång med nästa. Intrycken från den förra kan ju sitta kvar ändå, förstås.
SvaraRaderaJeg forelsket meg totalt i Nostalgien da jeg leste den for 1,5 år siden. I ettertid har jeg begynt på alle de andre bøkene av Cartarescu som er utgitt på norsk, men ikke greid å fullføre én. Kanskje var Nostalgien lettere fordi den består av flere kortere tekster? Kanskje er det jeg som har forandret meg? Men minnet om å lese Nostalgien står ihvertfall igjen som minnet om en strålende leseopplevelse.
SvaraRaderaJenny B, minns du är väldigt förtjust i Nostalgia. Efter 2 berättelser tror jag den passar mig också, men efter flytet med Spill känns det som en väldigt långsam läsning. Fast det är det ju inget fel i..
SvaraRaderaBokomaten, roligt du läst Llosa. Och så är det nog, det vi läser nu är framtidens pristagare ;-)
Bokstödet, böckerna kanske väntar på att räddas tillbaka och bli lästa...
Elisabeth, jag har börjat på första av Orbitor-böckerna utan att det gick. Men känner det här går bättre. Det ligger nog något i det du skriver att det hänger samman med de kortare berättelserna. Det är ett tätt språl som kräver stor koncentration, så den kortare formen fungerar väldigt väl.
Nostalgia ska jag klicka hem nästa gång jag gör en Bokus-beställning, har varit sugen ett bra tag nu.
SvaraRaderaJag tyckte också att de teman som fanns i novellerna, de fick växa ut och bli litet för galna i Cartarescus Orbitor-svit. Men i Nostalgia var de koncentrerade och putsade och blev som fantastiska sagor.
SvaraRaderaOjsan, ser här nu att jag råkat kommentera på två olika inlägg på ett och samma...;) Jaja, så kan det bli när man inte är noga.:)
SvaraRaderaBokomaten, erkänner att jag inte riktigt hängde med i dina kommentarer :-)
SvaraRadera