Vi åker till ett av alla dessa bruk - Högbo - idag ett kultur- och friluftsområde. Här finns bland mycket annat Keramikgalleriet, en ateljé där Margareta Persson huserar. Dit går vi för att pånytt se hennes olika skapelser. Det är figurer med skeva, surmulna ansiktsuttryck och kroppar i märkliga proportioner. De är på en gång tragiska, komiska och skrämmande. De ser inte särskilt trevliga ut. Egentligen. Men mest söker de betraktarens kärlek, tror jag.
När jag går med kameran, rädd att bli misstänkt för industrispionage, får jag hindra mig själv från att klappa på monstren, ballerinorna, hundarna eller någon av de andra som befolkar världen. Jag är förstås inte ensam om att gilla det jag ser. Min kollega på spaning är ett stort fan och har också skrivit om konsten.Ett par av mina favoriter till sist, dessa damer, vars blickar sätter igång fantasin. Vad händer omkring dem? Vilken relation har de, lika klädda som de är? Varje figur sätter igång en historia.
Och ja, de går ju att köpa. Ska tänka på det.
Hundarna är så fula att de är söta. Fin utställning!
SvaraRaderaWow! Vilka figurer! Spännande klädsel, och vilka miner sedan. Jag förstår att fantasin började spinna!
SvaraRaderaKul ni gillar! Det är coola figurer!
SvaraRaderaHahah, VILKA skapelser! Hundarna är ju verkligen fulöta och jag gillar de breda smådockorna i brått och grönt.. ser ut som att de just haft något mycket busigt för sig och nu står och låtsas som ingenting.
SvaraRaderaÅh, jag går verkligen också igång på de två sista! Har de råkat skaffa sig samma (hemska) kreation, och sitter nu båda (!) som panelhönor på samma fest, månne?
SvaraRadera